Skinny Dyck – Palace Waiting

Skinny Dyck – nej, jag tror inte att det är hans riktiga namn – lirar country, lika delar traditionell som den känns modern, på något konstigt, udda vis. Det är alltså ingen trist popcountry från Nashville vi pratar om här. Palace Waiting innehåller 8 spår, de flesta välsprayade med steel guitar-toner.

Det svenska bolaget Sound Asleep Records kommer att ge ut låtarna ”In on the upswing” och ”TV Blue” på en 7-singel framöver. Bägge spåren finns med på Palace Waiting och ”TV Blue” hör till plattans absolut starkaste spår. Skinny Dyck håller dock till i Lethbridge, Alberta där han skriver sina låtar, lirar sin steel guitar, elgitarr och sjunger. Hans country är ofta släpig på ett närmast tungt sätt, vilket gör den väldigt annorlunda från andra inom genren. Samtidigt präglas låtarna ofta av ett tilltalande vemod och mycket starka melodier. Dyck gillar Merle Haggard – vem gör inte det? – och är garanterat influerad av honom och hans generation av honky tonk-artister. Men även om det hörs tydligt finns det ett egensinne här som står ut och han säger själv att han står med ena foten i countryn och med den andra utanför. Exakt vad ”utanför” innebär vet jag inte, men kanske syftar han på en vag atmosfär av indie folk. Palace Waiting är uppföljaren till hans debutalbum Get To Know Lonesome, som av vad jag har hört, också är en utmärkt platta med många bra låtar. På den här ep:n har han i alla fall lirat in ett gäng sånger som sätter sig fort, men som jag ändå gärna lyssnar till gång på gång. Bortsett från de redan nämnda sätter inledande ”Hey Who´s Counting?” genast stilen och andra spår som ”Cutting Off All Ties”, snygga ”Ripe There On the Vine” med sina twanggitarrer och gitarr/steel-solo, snabbare ”Be A Little Quieter” och avslutande ”No Power Over Me” är alla lysande, var och en på sitt sätt. Den här killen kan bli hur stor som helst.