Årets Way Out West var en publikmässig succé utan spännande överraskningar. Till höjdpunkterna kunde Nick Cave And The Bad Seeds, Kite, Thåström, Bikini Kill, Molchat Doma och skateparken räknas.
Med två år av pandemi och inställda festivaler bakom oss var publikrekordet ingen större överraskning. Saknaden har varit enorm hos både publik, arrangörer och artister. När Göteborg dessutom visar sig från sin vackraste sida känns allt på topp. Att plötsligt nås av beskedet att årets bevakning hänger på mig, då nämnda virus slagit ut övriga redaktionsmedarbetare känns lite typiskt. Men det krävs mer för att stoppa den eufori som infinner sig när jag studsar förbi “Shorlinestenen” och in på området.
Det nya rekordet innebär totalt nästan 50 000 unika besökare under festivalhelgen. Trots Robyns tidiga återbud i vintras är lördagens festivaldag, med namn som Thåström, Ane Brun och Dave, helt slutsåld och lockade över 30 000 personer till Slottsskogen.
Det mesta är sig likt på området. Allt är väldigt “proffsigt” på Way Out West och kan därför inte liknas vid klassiska kultfestivaler som Hultsfred, Arvika eller Emmaboda. Här är allt från sponsorernas montrar till toaletterna påkostade. Det ofta omtalade VIP-området vid Björngårdsvillan är fyllt av celebriteter och wannabes, men det blir det inte mycket festande där för Zeros del i år. Här följer i stället i rask takt några recensioner av de spelningar som fastande på näthinnan.
Nick Cave and the Bad Seeds stod för årets, eller kanske årtiondets, mest innerliga framförande. Kontakten med publiken, känslorna och djupet i texterna träffade som en hård smäll rakt i solar plexus. Nick Cave och hans The Bad Seeds är ute på turné med det rosade albumet Ghosteen, där låtarna skildrar sorgen efter sonen Arthurs död. Låtarna är fyllda med frågor om “varför” och live läggs ytterligare dimensioner till när man ser Caves hundraprocentiga närvaro.
Molchat Doma, som närmast kan beskrivas som ett “Joy Division på vitryska”, var ett spännande inslag under lördagseftermiddagen. Det handlar om ett postpunkband som grundades i Minsk 2017. Själva har de sagt att de inspirerats av rysk åttiotalsrock från Perestroika-eran samt av band som The Cure och Joy Division. En bra kombination av välskrivna låtar, skön energi och rätt attityd höjde den redan varma temperaturen i Linnétältet. Publiken mottog bandet med varma applåder, som ökade när den maffiga avslutningen i form av den virala hiten “Sudno” inleddes.
Ytterligare en höjdpunkt var Kite, som var nära att behöva ställa in sin spelning, då bandet blev av med en hel del utrustning på Dallas flygplats strax innan Way Out West. Niklas Stenemo och Christian Berg lyckades dock låna och samla ihop den utrustning som kommit på avvägar. Tur var det, för i vanlig ordning lyfte taket i Linnétältet när Kite äntrade scenen. Stora delar av publiken svävade fortfarande på små moln när sista låten klingade ut. Linnétältet var helt packat med folk och många hundra personer stod utanför för att försöka få en glimt av konserten. Blir det Flamingoscenen nästa gång?
Bikini Kill höll den feministiska fanan högt med total dedikation. Bandet från Washington, bestående av originalmedlemmarna Kathleen Hanna, Tobi Vail och Kathi Wilcox samt den nya gitarristen Erica Dawn Lyle, har gjort sig kända som ett av de stora ansiktena utåt för Riot Grrrl-rörelsen. De gjorde ett uppehåll på närmare tjugo år, men är nu tillbaka med besked. Punklåtar på 1 minut och 30 sekunder revs av på löpande band, och även om publiken inte alltid hängde med, så gjorde Bikini Kill definitivt vad de kunde för att bjuda på en minnesvärd show.
Way Out West brukar bjuda på ett stort internationellt namn som avslutningsakt på festivallördagen, men valde i år en annan variant. Det gjorde de helt rätt i, för en bättre avslutning än Joakim Thåström är svårt att hitta. Konserten var en väl sammanhängande mix av blått isande ljus, tät rök, “Pimmes” unika karisma och låtarnas suggestiva mörker. Att han beslutat sig för att bjuda in Titiyo på vackra “Papperstunna väggar” och lena “Södra korset” blev pricken över “i”.
Skateparken var ett riktigt bra inslag. Zero Magazine kan tipsa festivalledningen om att även hyra in en surfpark till 2023. Det skulle göra succé och verkligen bjuda på överraskningar som man inte får se på andra festivaler.
Way Out West nästa sommar kommer att äga rum mellan den 10 – 12 augusti 2023.
LINE-UP 2023 OM ZERO FÅR ÖNSKA
- Editors
- Rein
- Jocke Berg
- Nation of Language
- Depeche Mode