Hans Annellsson – Detta Året: Ett Liv

Den extremt produktive Hans Annellsson hann knappt ge ut The Vegetarians senaste cd innan detta soloalbum dök upp. Detta Året: Ett Liv är inspelat under Corona-eran, vilket är förklaringen till Annellssons maskerade nuna på skivomslaget.

Låten ”Våren är så skön” inleder Detta Året: Ett Liv och den ger mig omedelbart Pink Floyd-vibbar, men så kommer inte den här 67 minuter långa musikresan fortsätta. Faktum är att redan nästa låt – och inte de övriga heller – har ett smack med Pink Floyd att göra. Istället är det stunsig pop/rock med ljuvligt gitarrspel som gäller i ”Var nöjd”, därefter kommer en dansant grej med syntbas som kallats ”Klandra andra” och direkt efter den anländer ”Alice”, en av skivans bästa spår i mitt tycke som påminner en hel del om Billy Swan, om nu någon minns honom? Melodin här, liksom i många andra låtar på plattan, sätter sig omgående. Hans Annellsson fortsätter sedan att blanda och ge skivan igenom, och på något magiskt vis får han det hela att lyckas alldeles förträffligt. Plattor som denna, med så lång speltid och så många låtar – hela 19 stycken -, brukar förr eller senare få mig att tappa intresset, tankarna börjar vandra eller så har plattan ifråga djupare dippar som gör den långtråkig, men Detta Året: Ett Liv rullar på helt utan dessa brister. Mestadels bjuds här pop- och rockmusik, men ”Tänk att så lite” är en New Orleans-blåsbaserad blues, ”Du kom och gick din väg” bjussar på riffrock inte så långt ifrån hårdrock, ”Varför går Paolo dit igen” låter tidig 60-talsballad men med en text om en horbock, medan ”Världen är så komplicerad” handlar om hur ”fake news” sprids och försvårar våra möjligheter att få en realistisk bild över vad som egentligen händer och sker runt omkring oss. Det här är i mitt tycke en alldeles strålande popplatta, med en närmast genialisk melodirikedom.