Betyg - 8
8
Utmärkt melodiös och drömsk folkpop från f.d. punkrockare
Känner ni till namnet Shannon Lay sedan tidigare beror det kanske på hennes förflutna i Raw Geronimo som senare bytte namn till Feels, eller så har ni nog hört något av de fyra soloalbum hon gett ut före Geist. Gillade ni något av dessa lär ni inte bli besvikna på nykomlingen heller.
Geist beskrivs bäst som ett fint, melodiöst folkpopalbum, lite i stil med Nick Drakes, Linda Perhacs och kanske Vashti Bunyans plattor… eller varför inte svenske Robert Hills utmärkta alster? Shannon Lay kommer i alla fall från Redondo Beach i Kalifornien, hon började lira gitarr som 13-åring, flyttade till Los Angeles som 17-åring där hon först blev gitarrist i bandet Facts on File och därefter i Feels. De sistnämnda gav ut två plattor som hon medverkade på. Lay lämnade Feels i januari förra året. Hon har en varm tilltalande sångröst och att lyssna på Geist är lite som att simma medströms i varmt, ljusgrönt havsvatten bland tropiska, färggranna fiskar och frodiga undervattensväxter. Musiken, körerna och sången är så behaglig, så tilltalande och drömsk att man lätt glömmer bort det trista svenska höstvädret utanför fönstret. På skivan medverkar även Devin Hoff (Sharon Van Etten, Cibo Matto) vars album Voices From The Empty Moor (Songs Of Anne Briggs) Lay gästade tidigare i år, samt Ty Segall, Ben Boye (Ty Segall, Bonnie Prince Billy), Sofia Arreguin (Wand) och Aaron Otheim (Heatwarmer, Mega Bog). Plattan är producerad av Lay och Jarvis Taveniere. Merparten av spåren har Shannon Lay skrivit själv, men hon gör även en cover på Syd Barrett’s “Late night” och det fina med den är att den flyter in så perfekt bland plattans övriga spår att man inte ens tänker på att det är en cover. Geist är en tveklöst skön och intim platta inom sin genre, som gjord för att värma din själ medan den kalla vintern sveper in över landet.