Bard Edrington V – Two Days In Terlingua

Det är inte varje dag man hittar en ny countryartist som tilltalar hundraprocentigt och som känns helt äkta och ärlig, men det är precis vad Bard Edrington V gör. Two Days In Terlingua är inspelad live utan publik i en hundra år gammal kyrka i Chihuahuaöknen och resultatet är utmärkt. 

Oavsett om du är ett fan av legendariska artister som Waylon Jennings, Kris Kristofferson, David Allan Coe och Emmylou Harris eller nya höjdare inom traditionell country så som Zephaniah Ohora, Sam Outlaw och J.P. Harris har du goda chanser att skatta Bard Edrington V högt. Hans sånger är en mix av ren honky tonk och mörkt bluesig lätt experimentell americana. Det var inspelningsingenjören Bill Palmer (som också lirar bas och sjunger på cd:n) som föreslog att Bard skulle lira in sin skiva i Santa Inez-kyrkan i Terlingua via en mobil inspelningsstudio och Bard sammanförde ett gäng musikanter som han verkligen gillade. Dessa bildade sedan en ring och satt där och lirade låtarna som nu finns på plattan, med öppna dörrar och kyrkfönster. Man gjorde max tre tagningar per låt, inga pålägg i efterhand, och de spelades in i samma ordning som de ligger på Two Days In Terlingua. Live utan publik alltså, inga konstigheter, bara utmärkt musicerande, finfin sång och 12 låtar, varav flertalet är utmärkta. Det svänger bra om musiken, och bland kompmusikerna hörs Karina Wilson (sång, violin, viola), Bills brorsa Jim Palmer (trummor), Zoe Wilcox (sång) och Alex McMahon (pedal steel, gitarr och banjo). Personligen föredrar jag svängiga honky tonk-spår som ”Ramblin´ kind”, ”A new day on the farm” och cajungungande ”Ma chérie” om jag måste välja. Men som tur är slipper jag det, för även mörkare och mer stillsamma saker som vackra ”Black coal lung”, tunga och ruffiga Property lines” och ödsligt nästan psykedeliska ”Strange ballooon” sitter som revolverkulor mellan ögonen.