Alice Maria – Edwins Hus

Alice Maria albumdebuterar med Edwins Hus och det är en mycket lugn, nästan ambient skiva, som sträcker sig lite över timmen i speltid. Alice Marias musik är instrumental och hon spelar samtliga instrument själv. 

Jag vet inte mycket om Alice Maria och skivkonvolutet berättar inte mycket mer. Något cd-häfte finns inte heller med, så all information jag har om artisten är att hon har komponerat samtliga låtar här, att hon spelar alla instrument själv, att hon och Tommy Galento Nilsson producerat plattan tillsammans och lite ditten och datten om själva inspelningen. Knappast sådant som berör de flesta lyssnare. I pressreleasen läser jag att Alice Maria har medverkat med piano och keyboards på sköna låten ”Sydney Saturday 73” med Galento Sound Service som tidigare recenserats av mig på ZMM och att hon skrivit musiken till SVT-dokumentären Mamma har varit direktör. Där står också att hon för närvarande knegar som uska och går på konstskola. Därmed har ni fått all information jag har, bortsett från sångtitlar och hur plattan låter. Och den låter lugn, mycket lugn. Och den är för lång, alldeles för lång. Men den är småskön att lyssna till, harmonisk och ljuvlig på ett enkelt, avskalat och naturligt vis. Skivomslaget visar någon som cyklar på en landsväg – kanske är detta Edwin? – och därmed undrar man ju om Edwins Hus ligger på landet? Men i så fall, vad hände där när skivans sista låt, den över 10 minuter långa ”18 10 12”, tar vid och för lyssnaren in i något av ett mörkt och kallt hål? När man lyssnat sig fram genom bomullen till detta avslut, som i alla fall påminner mig om skräckfilmsmusik, är det som att ha läst en mysig novell om gemytliga människor där handlingen i sista kapitlet slutar med masslakt. Jag har naturligtvis ingen aning om upphovsmakerskan i det här fallet ens har tankar åt det här hållet, men det är vad hennes musik i kombination med min fantasi, för mig i alla fall. Skaffa skivan och se vart den för dig!