Mattias Warg – Mitt I Det Du Tror Är Ingenstans

Sedan Cornelis Vreeswijks dagar har det varit ont om framgångsrika vissångare i Sverige. Genren var stor på 60- och 70-talen med Olle Adolfsson, Evert Taube, Barbro Hörberg, Bernt Staf, Fred Åkerström m.fl. Sedan dess har inte många tagit över. Kommer Mattias Warg göra det med Mitt I Det Du Tror Är Ingenstans?

Warg har sin bakgrund i banden Kepz och Intercooler. Mitt I Det Du Tror Är Ingenstans är så vitt jag förstår hans debutalbum som soloartist och det är en något spretig platta, men spretig på ett bra sätt, på det där 70-talssättet där en och samma skiva kunde bestå av ett flertal genres och ingen tyckte att det var konstigt eller knäppt. Tvärtom uppfattades det som variationsrikt, och det är så jag skulle vilja beskriva innehållet på den här plattan också. Den sträcker sig från Bellman till gamla gospeln ”Peace in the valley”, här kallad ”Fred i dalen”. Merparten av Mitt I Det Du Tror Är Ingenstans består dock av låtar som Mattias Warg skrivit både text och musik till. Här finns rena visor, countrymelodier, någon rockigare låt och låtar som påminner om en annan av 70-talets närmast begravda och dessutom bespottade genres: den politiska proggen. Mattias Wargs musik låter ofta både amerikansk och svensk, hans texter är samtliga på hemspråket – ingen spretighet på den punkten – och ibland är de vackra, ibland roliga, ibland bittra, ibland djupa, ibland inte… Variation som sagt. Ett extra plus med cd-utgåvan är att Warg skrivit ner små förklaringar och funderingar till sina låtar i det medföljande häftet. Sådant gillas. Däremot gillar jag inte samtliga 12 låtar då en del är bättre än andra, men merparten har sin charm och som helhet är det här en platta man kan lyssna till ofta och uttråkad blir man definitivt aldrig.