Andreas Karperyd – GND

Andreas Karperyd gör elektronisk, ambient och experimentell musik, ibland med en vag jazzkänsla på nya albumet GND (Ground). Musiken är helt instrumental och Karperyd spelar rubbet själv, förutom trummorna på ett spår, och han har även illustrerat skivomslaget. 

Man måste verkligen vara på humör för att lyssna på musik i stil med GND. Och man måste kunna lyssna långt bortom den gängse popboxens osynliga och ibland något fyrkantiga väggar. Första gången jag spelade första sidan på den här plattan tyckte jag bara att den var tråkig och trist, ingenting fäste, och jag önskade bara att de tre låtarna skulle ta slut någon gång. Vid nästa tillfälle då jag lade vinylen på skivspelaren lyssnade jag på andra sidan istället. Den innehåller fem låtar och dessa är i mitt tycke lättare att ta till sig, delvis för att dessa fem är tämligen olika varandra, variationen är större, här finns en vag skönhet emellanåt och det händer mer livliga grejer. När jag sedan återgick till första sidan igen var jag mer redo för den och även om jag nog aldrig kommer direkt älska den så kändes åtminstone de inledande ”The Well-defined Rules of Uncertainty” och ”The Desire To Invoke Balance With Our Eyes Closed” behagliga den här gången. ”Reminiscence of Tar” tycker jag fortfarande är skittrist. GND är baserad på inspelningar gjorda mellan 2016 och 2020. De mixades och producerades sent förra året och trummisen jag nämnde inledningsvis heter Christian Olsson och lirar på ett spår titulerat ”Music For Millionaires Without Conscience”. Känner ni inte till Karpedryds namn sedan tidigare kanske ni istället är familjära med Omala, Obconic, He Said Omala, eller Hox, hans projekt tillsammans med Graham Lewis från Wire? Oavsett tycker jag att fans av genren bör ge lp:ns andra sida en chans. Den fyller ett rum med känslig atmosfär.