Raketklubben – Raketklubben

Raketklubben lirar indiepop, ofta i dur och upptempo, och bandet består av Linn Grins (sång, gitarr), Paulina Hjertton (sång, synt, gitarr), Erik Sävström (sång, bas, gitarr) och Lukas Anderhell (trummor, slagverk). Deras självbetitlade debut-lp är förvisso trevlig men knappast nyskapande, vilket säkert inte heller är tanken.  

Linn Grins sjunger på svenska och texterna känns nakna och självupplevda, vilket jag gillar. Musiken och melodierna känns inte fullt lika spännande. Det är inget fel på framförandet som låter både proffsigt och naturligt, men man har hört rätt mycket vid det här laget som låter ungefär likadant. För att jag helhjärtat skulle gå igång på låtarna hade jag önskat ett mer vågat och experimentellt innehåll, men visst fungerar det här som bruksmusik, klubbmusik och festmusik på popfestivaler. Om man är på humör för det glättiga anslaget vill säga. Kanske är det åldersrelaterat, men jag upplever Raketklubbens nisch som lättsam tonårspop – vilket det i och för sig inte är något fel att lira – och vore det inte för lyriken hade jag nog inte tagit den här skivan till mig i någon större utsträckning. Bäst tycker jag plattan är i de lugnare låtarna så som ”On The Edge” som trots sin titel har svensk text. Det är där och då musiken känns som mest intim och nära. De snabbare sakerna hade behövt någonting mer, något intensivt och överraskande, men nöjer man sig med verser och refränger att sjunga med i så kan nog plattan tilltala i större utsträckning. Grins fina sångröst räddar dock mycket och beroende på vilka vägar bandet väljer framöver så finns det goda förutsättningar för att Raketklubben kan leverera mer än indiepophits att dansa till. För hitkänsla finns ju tveklöst här och det har gått bra för bandet än så länge, så de har all anledning att vara stolta över vad de åstadkommit. Ett extra plus för ett snyggt skivomslag och den vita vinylen.