Empathy Test – Om pandemin, panikattacker och drömmen om Mute Records.

Engelska Empathy Test startades som en duo i London 2013. Efter att ha hört soundtracket till filmen Drive placerades gitarrerna i garderoben och den elektroniska låten “Losing Touch” blev starten på en musikkarriär som är i ständig utveckling. Zeros Petter Jahnstedt har pratat med bandets karismatiske frontman Isaac Howlin.

När jag får kontakt med Isaac verkar han vara vid gott mod, trots att deras nya albumsläpp hamnade mitt i den pågående pandemin.

 

– Det var tungt att vår stora turné blev inställd. Vi bestämde oss för att släppa albumet, trots allt, och det skördade en del framgångar, men nådde inte sin fulla potential eftersom vi inte kunde bege oss ut och spela. På senaste tiden har vi kunnat göra några mindre konserter med social distansering, vilket varit kanon, eftersom jag verkligen behövt få in lite pengar. När vi ändå är inne på ämnet, så vill jag tacka alla fans som stöttat oss genom att köpa varor i vår onlinebutik. Det är tack vare er vi överlevt de här svåra månaderna!

Att Empathy Test har en stor fanskara i Sverige är Isaac är väl medveten om. Deras första och sannolikt enda vanliga livegig 2020 ägde faktiskt rum i Stockholm precis innan pandemin bredde ut sig över Europa. Strax efter Sverigebesöket släpptes gruppens nya album Monsters som är bandets tredje fullängdare och anledningen till att vi nu talas vid.

Varför valde ni att döpa albumet till “Monsters“?

– Mitt ex brukade säga “I’ve got the monsters” och den frasen passade perfekt till ett riff Oliver improviserade fram. När vi spelade upp demon för Adam menade han att det var så det nya albumet skulle heta. Vi andra fastnade direkt för hans förslag. Namnet kommer också från känslan av att vara på en fest som pågått för länge. Solen börjar gå upp, du har skuldkänslor för att du druckit sprit hela natten och du börjar få existentiell ångest. Det börjar krypa fram ”monster” ur ditt undermedvetna…

Eftersträvade ni ett speciellt sound?

– Vi vill att albumet ska återspegla energin på våra konserter. Soundet bygger på mäktiga trummor och en stor “ljudvägg”. Det är tio låtar fyllda med energi och passion, som är gjorda för att fungera bra live. På många sätt har vi brutit ny mark med Monster. Det är en skiva som visar andra och kanske lite oväntade sidor av oss.

Har albumet ett budskap?

– Ja. “Du är inte ensam. Vi har alla monster att kämpa emot”.

Inträffade det något speciellt i ditt liv som färgade albumet?

– Jag började få panikattacker för första gången i mitt liv, utlösta av stressen från mitt dåvarande jobb och ett destruktivt förhållande. Ett par av låtarna bygger på en mörk mardröm. Jag blir förföljd av något skrämmande, ett ”monster”. Jag har sprungit ifrån det flera gånger, men det slutar inte jaga mig…

Har du någon personlig favorit på albumet, en låt som du är särskilt stolt över?

– ”Stop”. Både musiken, texten och hela atmosfären är väldigt speciell. Stämningen får mig att tänka på The Cures “Lullaby” toppad med en lätt hip hop-touch. Röstmässigt är den inspirerad av Kurt Cobain och jag är stolt över textraderna “These moods don’t swing, they only swerve, now I’m a nervous wreck again“.

“Det hade varit fantastiskt att få ett samtal från Mute. De är förmodligen det enda bolaget vi skulle skriva under med i dagsläget.”

 

Trots att bandet startade 2013 och haft en hel del framgångar känns det som att gruppen fortfarande står inför det stora erkännandet. Issac ger sin syn på saken.

– Vi varit med i sex år, men känner oss fortfarande som ett “nytt band”, som ännu inte fått vårt stora break. Ibland glömmer jag hur framgångsrika vi är och hur långt vi faktiskt har kommit, men då händer något som påminner mig. Till exempel nyligen, när vi lyckades sälja ut en show för 300 personer under en global pandemi.

En rolig iakttagelse jag nyligen gjorde är att Mute Records Spotify-profil lyssnar på era låtar. Hoppas du att Empathy Test blir deras nästa stora signing?

– Oj, det visste jag inte! Vad kul! Det hade varit fantastiskt att få ett samtal från Mute. De är förmodligen det enda bolaget vi skulle skriva under med i dagsläget. Jag menar, vem skulle tacka nej till att bli skivbolagskollegor med Depeche Mode.

Empathy Test beskrivs ofta som ett electropopband. Kanske med all rätt, men ni har inte den ”typiska Depeche Mode-bakgrunden”.  Det verkar som att du och Adam Relf snarare hämtade fler influenser från indiepoperan i 90-talets London?

– Ja, så kan man delvis beskriva det. Jag växte upp med min mammas musik. Vi lyssnade på stora artister som Joni Mitchell, Kate Bush och Neil Young, som jag älskade allihop. Några år senare introducerade min styvfar mig för The Cure, The Clash och The Smiths, som gjorde precis lika starka avtryck. Under tonåren började jag upptäcka egna band och fastnade för Oasis och Placebo. Adam kommer från en lite annorlunda bakgrund. Han lyssnade mycket på Radiohead, filmsoundtrack och minimal dansmusik, vilket kanske förklarar våra mer abstrakta influenser.

Förutom att vara sångare är du också gitarrist. Hur kommer det sig att Empathy Test gör elektronisk pop?

– Adam och jag experimenterade med olika sätt att göra musik tillsammans. När vi kombinerande elektroniska beats och gitarrer lät det inte speciellt bra. Så vi hämtade inspiration från Kavinsky och Electric Youth (soundtracket till filmen Drive, reds anm.), satsade helt och hållet på synthesizers och plötsligt klickade det.

Vad tycker du är det mest inspirerande med syntar?

– De är extremt mångsidiga och flexibla. Elektroniska ljud har en unik förmåga att fånga olika sorters stämningar! När Oliver Marson gick med förra året fick vi en riktig syntguru i bandet. Det har gett en extra dimension till vårt sound.

När vi ändå är inne på bandets sättning: Empathy Test 2020 består av dig på sång, Oliver Marson på keyboards, Christina ”Chrisy” Lopez på trummor och Adam Relf, som numera främst tycks vara studiomusiker. Vilken roll har egentligen Adam i bandet nuförtiden?

– Att stå på scen och åka på långa turnéer var inte riktigt Adams grej, så jag har byggt ett nytt liveband med Oliver och Christina ”Chrisy” Lopez.  Adam verkar mer och mer falla in i en producentroll, men kommer alltid att vara en viktig medlem i bandet, eftersom han spelade en avgörande roll i att skapa vårt sound och den visuella framtoningen.

Berätta lite om er liveshow. Vad kan vi förvänta oss av Empathy Test på scen när pandemin är över?

– En mycket mer optimistisk och energisk show än tidigare. Vi kommer att spela hela det nya albumet plus några favoriter från de äldre skivorna. Det kommer att bli en hel del improvisation och många låtar som förlängs eller stöps om.

Du har varit duktig på att hålla fansen aktiva under pandemin. Bland annat spelade du nyligen några låtar akustiskt på gitarr och sände som livestream. Hur reagerade fansen på det experimentet?

– Det polariserade ganska mycket. Vissa älskade de akustiska versionerna. Andra var klart mer skeptiska. Men eventuellt kommer det mer av likande modell. Jag leker med tanken på en hel skiva i den stilen. Eller kanske ett grungeinspirerat album. Om folk inte gillar det, så får de väl helt enkelt låta bli att lyssna, haha.

Till sist, vilka är era planer inför framtiden?

– Skriva mer musik och göra fler turnéer! Så fort den här pandemin är över är vi redo att erövra världen. Fram tills dess blir det att låta kreativiteten flöda i studion.