Johan Airijoki & Malmfältens Rockklubb – Får jag vara din kille

Johan Airijoki debuterade 2014 och har släppt plattor sedan dess. Malmfältens Rockklubb har deltagit på de flesta. Bandet har turnerat över hela Sverige och Får Jag Vara Din Kille är fjärde fullängdaren och en klart varierad sådan. 

Säga vad man vill om gruvarbetaren och musikern Johan Airijoki men jag har nog inte hört en svensk sångare med ett så egensinnigt uttryck och röst sedan jag upptäckte Vasas Flora & Fauna eller Albin Lee Meldau. Och jag gillar egensinnighet, röster som skiljer sig från mängden, som man genast hör vem de tillhör. När artisten/bandet dessutom skriver bra låtar och framför dem på ett tillfredsställande sätt är projektet i hamn. Johan Airijoki & Malmfältens Rockklubb gör just det på Får Jag Vara Din Kille. Det vilar en närhet, en självklar intimitet, men också ett intensivt vemod över den här skivan och många av dess låtar/texter. Även när Johan Airijoki sjunger en tämligen glad text låter han ledsen, förmodligen kommer det naturligt med rösten som är långt ifrån vacker, men väldigt uttrycksfull. Typ som David Thomas i Pere Ubu, Tom Waits eller Captain Beefheart. Ingen av dessa herrar är några skönsjungande crooners precis, men det är omöjligt att inte lyssna på och gilla dem. Musikaliskt landar låtarna på Får Jag Vara Din Kille i både svängiga saker som ”Raggarkung” och ”Sluten verkstad” liksom i lugnare alster som ”Vi finns till” och märkligt coolt loja ”Bom diggi bom” som inleder skivan. Jag tycker mig kunna höra influenser från allt möjligt mellan pop, rock, hiphop, funk, disco och visor här, men ingen stil är så hårt förankrad att den känns apart, vilket gör plattan jämn och ojämn på samma skönt skeva gång.