Zero Music Magazine Intervjuer, nyheter, artiklar, reportage och videos
Vid första anblicken verkar kanske inte åttiotalskonstellationen Bridges vara speciellt intressant.
Men vänta… ser inte två av killarna lite bekanta ut? Minsann – Viggo Bondi, Øystein Jevanord, Magne ”Mags” Furuholmen och Pål Waaktaar.
Jodå, vi har här fröet till vad som en dag skulle bli Norges främsta popexport, A-ha.
Bridges gjorde inte många konserter, men vid ett av tillfällena stod en tvålfager gutt med fantastisk röst i publiken. Han hette Morten Harket och vad som hände därefter är pophistoria.
Nu stannar vi dock kvar på det tidiga åttiotalet. I nådens år 1981 gav Bridges ut sin andra LP, Våkenatt.
En skiva som inte sällan leder tankarna till proggig folkrock eller kanske ett The Doors från Oslos södra förorter, men även bjuder på tidiga nyanser av Furuholmen-Waaktaars patenterade elektropop.
I synnerhet tre låtar har stort kultvärde för alla som älskar A-ha.
”The Leap” är embryot till ”Scoundrel Days”, ”Wildfire” delar textstrofer med ”I Dream Myself Alive” och ”Soft Rains of April” är helt enkelt en tidig version av A-has melankoliska ballad med samma namn.
Våkenatt har länge varit notoriskt svår att få tag på, men den 20 november kan vi se fram emot en nyutgåva, i såväl fysisk som digital form (läs mer här).
Väldigt nyfikna personer, som inte kan kan hålla sig en dryg månad, rekommenderas att botanisera på YouTube.
