Mando Diao – I Solnedgången

Vit vinyl, svartvit poster och sångtexterna tryckta på innerkonvolutet, det är så en lp ska vara utrustad! Mando Diao har med I Solnedgången släppt sin första platta på svenska på 8 år och skivan är en fristående uppföljare till den brett omtyckta Infruset.

Det var alldeles nyligen Mando Diao släppte rockplattan Bang som var på engelska och utmynnade i hiten “Long long way”. Faktum är att den kom i höstas. Däremot släpptes Infruset, bandets enormt framgångsrika album med Gustaf Fröding-tolkningar 2012, och sedan dess har man inte gjort några plattor på hemspråket. Det är egentligen konstigt, med tanke på att den plattan sålde fyra gånger platina och låg på svensktoppen i hiskliga 86 veckor. Gör om det den som kan. Nu har i alla fall revanschen på dem själva kommit och om I Solnedgången kommer göra lika grymt ifrån sig låter jag vara osagt, men det skulle vara skitkonstigt om inte den här plattan också säljer som smör. Här tolkar nämligen Mando Diao Karin Boye, Nils Ferlin, Gustaf Fröding och något otippat: sångaren Björn Dixgårds föräldrar. Givetvis finns här också musik från bandmedlemmarna själva. Resultatet är en själfull lp, en jämn lp, en väldigt svensk lp och inte minst en lp som låter så självklar, vemodig och ödmjuk att man undrar om det verkligen är ett välkänt band som har spelat in den över huvud taget. Men det är det, och Mando Diao har satt materialet live i studion på enbart fyra dagar (bortsett från singelspåret ”Själens skrubbsår” som spelades in tidigare i Stockholm). Det är tydligen allt som behövs för att skapa ett mästerverk som tål att lyssnas till länge och ofta. Fansen lär inte bli besvikna, jag som tidigare inte har sett mig som ett fan har blivit omvänd, och framtidens solnedgångar tycks fortsätta lysa starka och innerliga över Mando Diao.