Spader Kung – Arvet

Punkbandet Spader Kung från Malmö albumdebuterar med Arvet som spelades in live i studion på två dagar. De borde ha gett sin skiva mer tid och omtanke. Den har blivit alldeles för ojämn och hafsigt framförd för sitt eget bästa. 

Jag vet inte mycket om punktrion Spader Kung, men musikaliskt låter det inte som att bandet lirat särskilt länge. Det släpar om kompet och taktbytena känns allt annat än spontana. Det är ofta stelt, osvängigt och låter ärligt talat rätt amatörmässigt. Men visst, det är punk och man varken kan eller bör ha alltför högt uppskruvade krav på ett punkband, och speciellt inte på ett punkband som lp-debuterar. Men Spader Kung visar här och var att det finns en viss potential så det är trist att inte den fått växa och utvecklats lite mer innan man gjorde sin platta. Det bästa med Arvet är bandets texter och den väldigt mörka, minst punkiga låten på skivan, nämligen den suggestiva ”Jag har händer som inte är mina”. Rent generellt är det texterna på Arvet som berör mest, texterna, men även sången på vissa låtar. I motsats till de flesta punkband som sjunger om vad de avskyr i samhället och ger politiska kängor hit och dit skriver Spader Kung lyrik på ett mer personligt plan, ett plan som kanske främst talar till unga tjejer i dagens samhälle, men som angår oss alla. Den förmågan är Spader Dams starkaste kraft och den ska inte föraktas. Lp:n är utgiven i 300 ex, har en något spräcklig brun vinyl och jag uppskattar att man skickat med ett texthäfte. Det borde alla band göra. Spader Kung skriver alla sina låtar på svenska, vilket är ytterligare ett plus i min bok, och kan de bara få till det musikaliska så det blir lite ös i rocklåtarna och någon minnesvärd melodi här och var så kan det nog bli riktigt bra till nästa platta.