Vivin – Kaos

Österrikiska synthpoptrion Vivin (som tagit sitt namn från franska konstnären Louis Vivin) består av de unga damerna Ada Joachimsthaler och Franziska Kleinschmidt, samt unge herr Hele Maurer. Kaos är gruppens debutalbum och det är en rätt sockersöt och tandlös samling låtar man serverar lyssnaren.

Hade någon spelat upp valfri låt med Vivin för mig innan jag hört bandet och hävdat att den är ett bidrag till Eurovisionsfestivalen så hade jag gått på det direkt. Skivbolaget hävdar djupet hos Vivin, nämner samhällskritik, dystopier och menar att Vivin minsann upplever världen omkring dem som kaotisk, oförutsägbar och orättvis, vilket visar sig i deras musikaliska uttryck. Givetvis ballar de inte för att sockra sitt djupa samhällsengagemang med en kärlekslåt eller två heller. Okay, det är kanske oschysst av mig att ironisera över den här gruppen, detta är trots allt deras debutalbum, men när musiken och sången låter så här satans snäll, så inställsam och så extremt gullig som den gör, blir det lite svårt att ta det som skrivs om materialet på allvar. Dessutom medföljer ett texthäfte och gruppmedlemmarna – oftast tjejerna – sjunger på engelska så det är inte direkt svårt att själv bilda sig en uppfattning om innehållet. Jag skiter egentligen i vad Vivin vill säga med sina texter, men om det är så här glättiga de låter när de oroar sig över världsläget så undrar man ju hur de skulle låta när ett krig eller annan större katastrof bryter ut. Som en popig AOR-dänga i någon amerikansk bilradioreklam kanske? Förutom att Vivins ljudbild domineras av syntar på Kaos så finns här även analoga instrument med i bilden och allting går egentligen in genom ena och ut genom andra örat. Det krävs mycket mod, experimentlusta och svärta om den här gruppen ska lyckas bli intressant till nästa skivsläpp.