Doug Collins & The Receptionists – Good Sad News

Good Sad News skulle lika gärna kunna heta Nya gamla låtar, för det här är retro så det förslår. Faktum är att det räcker med en blick på konvolutet för att man ska få vibbar av en gammal lp-skiva från tidigt 60-tal. Och det är så Doug Collins & The Receptionists låter. 

Tar man en titt på baksidan till Good Sad News ser man omslagen till tre tidigare album med Doug Collins & The Receptionists (Those Are The Breaks, Davenport Iowa och Complicated Compliments). Ett enkelt och smart sätt att göra reklam för tidigare alster och ett sätt som var tämligen vanligt förr i tiden. Så vilken typ av retro har vi att göra med här då? Jo, den som ger utrymme för tidig 60-talspop, tingeltangel-pop, country med smäktande steel guitar, countryrock, enkla texter, ofta med diverse kärleksteman, samt hur rock n rollen lät i slutet av 50-talet och tidigt 60-tal då den förenades med en lättsam lallighet och blev till tidig pop via artister som The Everly Brothers och tidiga Beatles. Sedan kan Doug Collins (sång, gitarr), Charlie Varley (bas, sång) och Billy Dankert (trummor, sång) plötsligt sväva ut i texmex med hjälp av Dan Newtons dragspel och kastanjetter i ”Hey Mary”, göra en gråtstinn ballad i ”Please don´t make me leave you” eller låta väldigt mycket som Dave Edmunds i avslutande ”Top of the watertower”. Faktum är att det kanske främst är fans till sådana som nämnde Edmunds, Rockpile, Doug Sahm och Nick Lowe som kommer gå igång rikligt seriöst på den här plattan. Men gillar man – rent generellt – musik av det här slaget bör man låna Doug Collins & The Receptionists ett öra för det de gör här – tio egna låtar – är helt klart väldigt lyckat. Man riktigt hör spelglädjen och kärleken till den här musiken och epoken i varje ton och vartenda ord som framförs, så missa inte Good Sad News.