Kårp – gör fel för att det ska bli rätt

Hur överlistar man varandra bäst i studion och är Pluto planet eller inte? Zero ställde några frågor till albumaktuella Kårp, Sveriges idag enda dödsdiscoduo.

 

Ni kallar er musik ”dödsdisco”. Vad lägger ni in i det begreppet?
– Dödsdisco är att, i exakt rätt proportioner, blanda de mörkaste ackorden i Abbas repertoar med de sköraste harmonierna i norsk black metal. Vår första singel ”Therapist^2” är lite av en sabotagekreation. Den avslutas med ett solo som väckte väldigt starka känslor i bandet. Det var som att alla fick olika associationer när det skrevs och vid nåt tillfälle sa Anna-Maria att det lät som att “vi har tagit till oss discon och sen dödat den”. Det lät så bra att det blev en målsättning. Men det är ett mord med gott uppsåt. Ungefär som att Jesus Kristus, Guds son, dog för våra synder.

Det verkar som att det varit en mödosam väg fram till ett färdigt album. Berätta om processen och motgångarna!
– Möda har vi inte märkt av. Att det dröjt har nog mest handlat om att vi har gillrat fällor för varandra i studion, vilket har dragit ut på tiden. Att arbeta i Kårp är lite som House of Cards fast på ett bra sätt. Mycket handlar om att – högst ödmjukt – överlista varandra. Den som stannar kvar längst i studion har makten just den dagen, så vill man vinna får man tillämpa de fulaste tricken i boken. Snubbeltråd, sömnmedel, you name it. Men om alla inte är nöjda i slutändan så backar vi och gör om. Tänk dig en hälsosam version av polisens kåranda.

Er singel heter ”Kuiper Belt” och som bekant är ju Pluto kungen av Kuiperbältet. Tycker ni att Pluto och Charon ska få räknas som binärt planetsystem och varför? Eller är Pluto bara en simpel asteroid?
– Kul fråga! Vår hållning är att det är ruttet att exkludera planeter. En av de största anledningarna till vår fascination för rymden är att den är gränslös. På det sättet borde den vara en inspiration för fler in this day and age. I Vintergatans grannsamverkan borde det rimligtvis finnas plats för både en, två eller tio nya planeter. Ju fler desto bättre. Rent generellt är vi är alltid på underdogens sida: Pluto e king. Dessutom så känns det inte som att det finns något som heter “simpel asteroid” [Helt korrekt invändning – Astronomi-reds anm.], men det där är ju upp till var och en att avgöra. Men för oss är Kuiper Belt en mer jordnära metafor. Den rådande trenden att bygga murar och stänga gränser känns rätt jävla kuslig.

Vart i solsystemet (eller utanför) skulle ni helst bege er om ni fick välja och varför just dit?
– Om vi kunde ta oss till Dalhalla en sensommarnatt och spela med valfri laser och rök så står det högt på listan. Men på en rymdfärd vill vi nog mest åka runt och kolla lite. Det finns en anledning till att roadmovien är ett så populärt format. Rymden är inte så flummig egentligen, mest bara full av vansinniga perspektiv. Ett exempel: Om man skulle försöka landa på Jupiter så skulle planeten ta upp 100% av ditt synfält i dagar innan du nådde fast mark. Det går ju inte, men ändå. Perspektiv.

Enligt pressmeddelandet träffades ni på en kurs i ufo-spaning. Är det för det första sant, höll jag på att säga, och vad har ni för personliga erfarenheter av ufon? Finns ”de” redan mitt ibland oss?
– Det är helt sant. Vi fick diplom. Alltså, det paranormala är ett verktyg för oss. Ett sätt att hålla oss utanför lådan genom att gå in i den. Vi blir inspirerade av sökare, de som orkar fortsätta leta på samma ställe efter 1, 10 och 100 gånger utan att ge upp. De som vill testa hypoteser och som outtröttligt letar efter frågor som inte har svar. Så försöker vi göra vår musik – göra fel för att det ska bli rätt.

Kårp är aktuella med Album 1, som finns ute nu.