Zero Music Magazine Intervjuer, nyheter, artiklar, reportage och videos
Zeros Martin Sernestrand fann tidlös musik med stämningar från det sköra och vackra till det groteska och vidriga.
Det lilla grekiska bolaget Fabrika Records spottar ut den ena utmärkta skivan efter den andra. Det verkar i mångt och mycket vara de små skivbolagens era nu – men så har det ju alltid varit i och för sig – åtminstone kvalitetsmässigt sett. Låt vara att multijättarna sveper åt sig alla guldskivor och grammisar, det är på de små bolagen nyskapandet sker. Det finns en enhetlighet i uttrycket på Fabrikas skivor, detta utan att musiken på något sätt är stereotyp eller likriktad, tvärtom. Likheten ligger på ett annat plan, det är en överenstämmelse i uttryck och ljudkvalitet. Skivorna är alltid fyllda med dynamiska stämningar och spänningar.
Senast i raden har vi skivan ”Nótt Eftir Nótt” med Kælan Mikla (släppt av Toronto-baserade Artoffact Records, men distribueras av Fabrika Records i Europa). Det är en skiva fylld av infall och egenheter, avantgardiska experiment och kluriga arrangemang. I botten ligger dock en smått genial popkänsla. Med detta menar jag förmågan att skapa oemotståndliga melodier som innehåller små magiska fragment som vädjar till något djupt inne i våra förvirrade själar. Och kvällen till ära visar det med största säkerhet att de även besitter denna förmåga på scen. Kælan Mikla håller som vanligt hårt på mystiken och säger minimalt med ord i mellansnacket. De låter musiken prata.
Ljudet på skivan är mycket rent och klart, alla instrument är tydligt urskiljbara. Skivan får tack vare denna renhet och enkelhet i arrangemangen ibland något av en sakral känsla. Det är dock inte på något sätt ett genomgående tema denna fredagskväll, stämningarna svänger från sköra och vackra till det groteska och vidriga. Långsamt och graciöst tar de ut svängarna – från det ena gränslandet till det andra – utan att jag riktigt har förstått hur. Skivan är mångfacetterad och komplex. Efter ett otal koncentrerade genomlyssningar hittar jag fortfarande egenheter och infall som gör att varje gång känns som en ny upptäcktsfärd. På scen får det uppgivna, utstötta och ursinniga ta mer plats i musiken och det är då jag gillar dem som allra mest. ”Kalt”, ”Nornalagið” och avslutande ”extranumret” ”Glimmer og aska” är kvällens höjdpunkter.
För den som inte känner till Kælan Mikla förut är ”Nótt Eftir Nótt” en god inledning. Men tro inte att musiken alltid är så timid som på den första genomlyssningen. Det är musik som växer, den är tidlös.
