David Haerle – Garden Of Edendale

David Haerles debutalbum Garden Of Edendale är ett 13 låtar långt pop- och rockalbum som återspeglar hemstaden Los Angeles, uppväxttiden, kärleken till rock n roll och till människor. Det är ett välgjort album, lätt att ta till sig.

65 minuter är generellt en för lång speltid för en enda platta, men David Haerle lyckas ro projektet i hamn utan att tråka ut mig. Det är värt en eloge. Sångaren, gitarristen och låtskrivaren tar inte till några bombastiska arrangemang eller experimentella utsvävningar utan förlitar sig istället helt på bra låtar, snyggt gitarrspel, sin sång, sina texter och en innerlighet i utförandet. Hans musik har en sorts glans, en fernissa som är svår att sätta tummen på, och finns det musik för sena soliga eftermiddagar om sommaren så har Haerle lyckats skapa den på Garden Of Edendale, förmodligen utan att veta om det själv. Det här mår vara artistens första platta, men han växte upp med musik. Pappan kom till USA från Tyskland, startade skivbolaget CMH Records i sitt garage tillsammans med en annan snubbe, så Haerle växte upp med countrymusik, men det hörs inte här. Istället väcktes hans kreativa ådra tack vare David Bowie och snart lyssnade han även på Jimi Hendrix, Led Zeppelin, Van Halen och Frank Zappa. Inga av dessa influenser märks här heller. Fadern avled, Haerle tog över hans skivbolag, jobbade på och åren gick. Under tiden växte han ifrån att låta som sina influenser och bestämde sig för att låta som sig själv istället. Till slut gav han så ut Garden Of Edendale och här sitter man nu i Sverige och lyssnar till en alldeles ljuvlig popplatta med inslag av rock. Låtarna är som små filmer för örat och det finns ingen anledning att inte ”se” dem med hörselorganen för någon som gillar den här sortens skönt, mjuka gung.