The Wide – Paramount

Med rötterna i Dead Guitars och 12 Drummers Drumming bildades The Wide. Det tyska indiebandet baserar sitt uttryck på gitarrer och tydliga melodier. Paramount innehåller tio pop- och rocklåtar som kanske inte förändrar världen, men gör den lite vackrare i alla fall. 

All musik har sina för- och nackdelar, liksom det mesta annat som existerar i verkligheten vi tampas med dagligen. Nackdelen med Paramount är främst att refrängerna upprepas väl länge emellanåt. Annars är inte detta en oäven skiva alls. The Wide är skickliga på att skriva melodiösa sånger och framföra dem med intensitet. Med tanke på att bandet bara består av fyra personer låter de mycket och får ändå musiken att låta som om den vore inspelad live i studion. Här finns ibland en psykedeliskt betingad melodirikedom, men The Wide är inget syraflummigt tomteband som flippar ut i oändliga improvisationer och helvilda experiment (även om jag inte skulle ha något emot det heller). Tvärtom håller de sina låtar tämligen strikta, lagom långa för att de ska hinna bli intressanta och varierade, och tyngdpunkten tycks hela tiden vara att främja melodirikedomen. Lite som Beatles alltså, när de var som mest trippade på skivor som Magical Mystery Tour och Sgt. Peppers Lonely Hearts Club Band. Som ni fattat vid det här laget gillar jag The Wide och betvivlar inte att bandmedlemmarna själva tycker att albumtiteln är helt perfekt. Paramount betyder nämligen ”av största vikt”, ”högst”, ”störst” och ”överlägsen”, vilket kanske kan ses som aningen skrytsamt, men varför vara falskt blygsam när man gjort en så här fin platta? Låten med samma titel är för övrigt albumets allra längsta. Textmässigt handlar många låtar om kärlek och varför inte? Tillräckligt många band skriver om motsatsen nu för tiden.