Runtom Knuten – OM

Runtom Knutens nya vinyl-lp har gått het på stereon här hemma under en längre tid nu. Den har vuxit, formats och utforskats för varje spelning. OM är en sådan skiva som kräver lite tid för att man ska upptäcka hela dess psykedeliska potential. 

Garagerock och psykedeliska experiment har gått hand i hand sedan 60-talet och Runtom Knuten förvaltar arvet väl. Fredrik Bosdotter Atterfelt och Johan Nilsson nöjer sig dock inte med att endast förvalta och bjuda på ännu en brittisk/amerikaniserad retrobomb. Istället sjunger man sina texter på svenska och experimenterar på ett mer modernt sätt än vad som är brukligt. Ljudbilden är skönt småskitig, vilket förmedlar en karaktär av äkthet, och i denna flummiga galenskap av experimenterande växer några väldigt fina och läckra poplåtar fram som tussilagon i vårmyllan. Jag tänker främst på saker som ”Det blir som det blir”, ”Spelar om världen” och inte minst ”Partihallarna”, men även låtar som ”Vid Kaliforniens hav” och ”Dagdrömmaren”. Förutom låtarna gillar jag verkligen den melodiska sången och de märkliga musikaliska påhitt och infall som klär i stort sett alla låtar på det här albumet. Det är de som ger skivan flumkaraktär och blir dess musikaliska LSD-droppar på tungan. Det jag saknar är egentligen bara ett texthäfte som skulle göra det enklare att ”höra” texterna emellanåt. Runtom Knuten bildades i Stockholmsförorten Hägersten 2011 och sedan dess har duon gett ut plattorna Debris (2014) och Buddy (2017). OM är alltså gruppens tredje platta och den borde gå hem hos ett flertal generationsmedlemmar, från de som växte upp med Beatles Magical Mystery Tour och band som Afterglow och Brainticket, till de som hittade psykedelian tack vare Dungen, Samling, The Flaming Lips och Tame Impala.