Någon Liten – musik mötte film på Anohaao Gallery

Tecknare, grafiker, fotograf, filmare, performanceartist, musiker eller skulptör. Det finns många olika slags konstnärer. Rösten, synthesizer, gitarr, slagverk och andra instrument. Det är vad en musikartist har att jobba med. Penna, papper, kamera, filmkamera, systemkamera eller fotoapparat. Det är vad en fotograf eller filmare har att jobba med. De är alla verktyg för konstnären att uttrycka sig med, ge uttryck åt sin röst och formulera sina innersta tankar.

Vad vi får ta del av den här kvällen är en visning av kortfilmen Någon Liten, men det är mer än så, det är ett framträdande där bild, ljud och rum förs samman och skapar något unikt, en unik känslomässig version av Anna Hulths dokumentärfilm Någon Liten. Någon liten är en fragmentarisk film som handlar om ett barn som ännu inte finns och kanske aldrig kommer att finnas. Filmen gestaltar längtan – längtan efter något, men också ifrån något. Längtan bortifrån ensamheten och en saknad av trygghet, men även en rädsla över att släppa in någon annan i ens liv.

Anna har ofta satt sin konst och sitt skapande i första rum och många gånger mer eller mindre struntat i försäljningssiffror. Hon har hoppat från projekt till projekt och många gånger har hennes konst inte nått ut till ”konsumenterna”, publiken. Därför är det kul att se att hennes raka linje och vägran att skapa ”försäljningsmässig” konst gett resultat. Trots att tidigare verk som Jag och Skogen här i Sverige och i Danmark nådde en viss publik så var det ändå ett steg i rätt riktning.

Johan Gustarsson och Marcus Andersson i Evil Astronaut har som flera gånger tidigare utvecklat musik och sound till Någon Liten och är nu med på scen och framträder live samtidigt som en alternativ version av filmen visas. På så sätt ska verket gestaltas och skapas i fysisk form. Detta görs tillsammans med Anna i en akt på cirka 15 minuter. I sällskapet den här gången har Anna gjort ”bildspelet” och skrivit en text som hon läser över musik som Marcus framträder och Johan har en egen del där han sjunger. Allt vävs ihop i en känslosam akt som får extra liv i ett sådant här sammanhang, ett litet trångt galleri med 25-30 personer. Det blir påtagligt känslosamt och personligt.

Här möter vi Anna i sin kanske mest personliga tappning någonsin. Hon har renodlat sin mix av skörhet, smuts och skönhet till fulländning. Och med de tekniska resurserna och för all del även musikaliska talanger Johan och Marcus ligger inne med så hänger de gott med sin tid i hur det ska låta. En av kvällens höjdpunkter är när Johan sjunger en dikt som Anna har skrivit och han har tonsatt över Marcus ljud och Annas bilder. Visuellt är det fantastiskt! Ljud, bild och rum klär varandra. Det är hög kärlek, vackra landskap och sagor som rör sig i Annas huvud. Och mitt.

Summa summarum: hur recenserar man ett framträdande som detta? Jag har ingen aning. Lika skönt är väl det. ”Originalversionen” av Någon Liten har premiär våren 2019.