Huset – på väg tillbaka till mer analog och äkta musik

Den Göteborgsbaserade hiphopgruppen Huset är aktuella med en ny singel. Zero har pratat med gruppens rappare och frontfigur Johan Hammerlid om den nya singeln och deras musikaliska framtid.

Runt 2014 tog Huset Göteborg med storm. De utmärkte sig från resten av hiphopsverige med sitt åtta man stora band där det både fanns plats för rappare och jazzmusiker. Med tre EP och ett flertal hyllade livespelningar skapade Huset sig en självklar plats på Göteborgs hiphopscen.

Två år senare, 2016, jobbade gruppen på nya låtar och hade precis skrivit på ett nytt skivkontrakt. Då kom det tunga bakslaget. En av Husets grundare och frontfigurer, Meedi, bestämde sig för att hoppa av.

Beslutet slog hårt mot gruppen och de var nära att lägga ner. Men snart skulle lyckan vända. Huset släppte EP:n Från igår som blev deras hittills mest framgångsrika release.

Sedan dess har de fortsatt spela live med Johan som ensam frontperson. Under sommaren 2018 har de inte bara spelat i Sverige, utan också i bland annat Norge och Kanada. Nu är Huset tillbaka med ny musik för första gången på ett år. Deras nya singel heter “Väntade på mig”.

Vad kan du berätta om “Väntade på mig”?

– Vi skrev den i våras. Den handlar om kärlek och lojalitet. Låten riktas till en person som väntat på att sin partner ska fixa sin skit. Det är en väldigt osjälvisk handling, som är värd att hylla. Låten har en väldigt slick produktion. Den låter som många andra R’n’B-låtar. Men för den som lyssnar med ett extra spetsat öra finns det mycket kontext.

Er grupp består idag av sex personer, det är ganska många. Hur kommer ni överens?

– En förutsättning för att vara så många är att det är okej att man inte alltid kommer överens. Det är som en förälskelse, man får vara beredd på att man inte kommer överens hela tiden. Sedan vill folk olika mycket inom olika grejer. På en låt kan någon va helt jävla manisk om hur tonerna ska ligga och så skiter alla andra i det. Så vi kompletterar varandra ganska bra ändå. Bryr oss om olika saker.

Är det någons vilja som väger tyngre än någon annans?

– Det går ju inte att svara på med något annat än nej utan att låta som ett rövhål. Men det blir ganska naturligt att jag får igenom fler grejer eftersom jag skjuter fler skott. Om man är den som skriver all text, kan det ju också bli naturligt att man också påverkar mest hur saker släpps, vilken tid och så vidare. Nyligen skickade jag dock in en mix på en låt till skivbolaget utan att höra med de andra innan och det fick jag äta upp. Det räcker med att en i bandet inte gillar det, så får vi skita i det. Så vi bryr oss ändå om vad alla tycker någonstans.

Ni har väl lite olika musikaliska bakgrunder. En medlem är skolad i jazz, en annan i metal. Hur påverkar det er när ni skapar musik?

– Det kan bli jävligt stökigt såklart. Han som kommer från jazz är svinlärd och kan massa som ingen annan kan. Jag kan ju till exempel ingenting om musik, jag bara chansar hela tiden. Det kan ju bli konstigt för en person som är superbildad och skillad inom något och så kommer det en ren amatör och vill bestämma hur saker ska vara. Fast det kan ju också vara ett najs komplement. Det blir ofta spännande när man har lite av varje, att det både finns musikalitet och omusikalitet som breddar.

Det blir som en kombination av musikaliskt genomtänkthet och ett mer känslomässigt initiativ?

– Ja precis. Vi lyssnar på helt olika musik och har olika åsikter. Men det är kärleken till live-spelandet som samlar oss. Alla gillar att spela live och att turnera runt. Det blir en mötesplats för oss.

 

 

Ni är färre nu än vad ni var när ni slog igenom. Bland annat så har en av frontfigurerna, Mohammed Yarroum eller Meedi, hoppat av. Du har berättat tidigare att ni var nära på att lägga ned efter avhoppet.

– Ja det rubbade verkligen fundamentet. Rätt mycket av grejen var att vi var två väldigt olika frontfigurer som kompletterade varandra. När han hoppade av var jag helt säker på att det skulle gå åt helvete.

Du och Meedi var väldigt olika och ville åt olika håll?

– Ja så tolkade jag det. Främst ville han göra en annan sorts musik.

Nu har ni lyckats hämta er. Hur gick det till?

– När han lämnade, hade vi två singlar som vi skulle släppa, så vi bestämde oss för att släppa dem och sedan lägga ner. Men efter det, hände det en massa grejer som fick oss att vända. Vi hade en slutsåld Pustervikspelning där Kapten Röd gästade som verkligen blev en ny uppladdning. Så nu har det blivit mer som det var förut. Vi har varit runt och spelat mycket live. I somras hade vi vår första riktigt stora turné med typ tio städer att bocka av. Så vi har hämtat oss ganska bra. Det finns ett nytt lugn hos oss som är kvar i gruppen, tror jag. Har man tagit sig hela vägen hit är det lika bra att bara köra på.

Det känns lite som att ni har börjat röra er ifrån det mer analoga soundet som Huset hade när ni slog igenom. På er senaste EP till exempel var det mer house- och dancehall-influenser. Mer elektronisk ljudbild.

– Verkligen. Det har varit av ren nyfikenhet på hur man gör musik. Hur man kan prodda saker och göra det live. Sedan är vi som hela musikvärlden på väg tillbaka till mer analog, äkta musik. Det vi släpper nu är mycket 2017-Huset, men 2019 kommer vi säkert ha mer analogt. När det varit redigerat och snyggt ett år så vänder alltid trenden. Då ska man ska ha något mer organiskt som folk kan förstå sig på. Jag tror att vår musikaliska utveckling var väldigt mycket ett resultat av dåligt självförtroende. Vårt sound var så off det kunde bli 2014, när allt annat bara va typ en dj plus rappare med autotune. Vi vågade inte riktigt vara kvar i det som vi faktiskt va.

Så nu är ni sugna på att gå tillbaka till ert gamla mer analoga sound?

– Ja, vi vill inte hålla på att jaga det tillsnyggade, utan låta det vara lite skitigt och analogt. Om jag ska vara cynisk så tror jag många håller på att gå tillbaks till att det ska vara viktigt med skills och bra bars inom hiphop. Folk rör sig tillbaka till rötterna.

Ni är kända för att ha väldigt bra livespelningar. Tidigare har det verkat som att ert fokus också ligger mycket på just livespelandet och att studiomusiken har kommit i andra hand. Är det fortfarande så?

– Ja, men vi försöker att ändra på det. Det är helt ur tiden att hålla på live. Speciellt inom urban- och hiphop-genren. Andra artister gör tvärtom. De gör musik hela tiden. Så kör de ett gigg i Stockholm, ett i Malmö och ett i Göteborg, sedan är de klara. Men vi vill göra som våra idoler. Åka till olika ställen och spela skiten ur oss. Stora städer som små. Det blir konstigt när man sätter det i en 2018-kontext. Med mätbara grejer som streams. Vi försöker att knappa in lite på det nu genom att inte spela live under några månader. För att få spelningar live måste du också ha musik som arrangörerna kan lyssna på. Det krävs att man spelar med i spelet lite grann.

 

 

Huset har turnerat mycket runt främst på västkusten och även utomlands. Men aldrig i till exempel Stockholm. Hur kommer det sig?

– Vi får alltid höra att vi borde komma förbi Stockholm. Men vi har behandlat Stockholm som vilken annan stad som helst. Var vi spelar handlar mer om att vi kommer där vi blir bemötta. Stockholm har ett eget ekosystem när det gäller hiphop. Ska man spela där behöver man arbeta sig in. Sedan har vi ju mest streams i Stockholm, så det är ju inte så att vi inte är populära där. Men det handlar också om att vi har en lite tråkig nidbild av Stockholm. Att man ska bli approvad och känna rätt personer. Det är ganska långt ifrån stämningen i småstäder där folk bara är peppade på att se livemusik. Jag är väl lite typisk Göteborgare som inte tror att det ska vara så i Stockholm, men jag kanske har fel.

Ny singel nu. Vad händer härnäst? Kommer det mer musik?

– Ja det är det som är så jävla härligt. Redan sjunde december kommer det en till singel. Sedan kommer vi gå från att vara Sveriges minst aktiva akt till Sveriges mest aktiva. Vi kommer fylla på med massa nya låtar.

Kommer ni bara att släppa singlar eller blir det ett album?

– Det blir nog ett album eller två EP innan nästa sommar. Får vi hoppas iallafall. Vi är svindåliga på att bli klara med skit, haha.

Vad kan vi förvänta oss av musiken? Kommer det att bli det nya, lite mer tillfixade soundet eller det gamla mer organiska? Kanske en blandning?

– Vår musik har alltid varit en ganska tacky blandning av olika grejer och jag tror att det kommer fortsätta vara så. Lite experimenterat. Från början gjorde vi fett mycket musik för att bara få ut grejer. Då var vi fett avundsjuka på andra som kunde göra mer cleana grejer. Mer minimalistiskt och stiligt. Så då har vi försökt få till den grejen. Men nu vill vi tillbaka till det lite fulare igen. Jag tror att man alltid kommer känna igen oss på våra röster och sättet vi skriver på. Att det är sorglig, men ändå peppig musik.