Nao – Saturn

Saturn är både ett steg fram och ett steg tillbaka för Nao. Här är hon mer fokuserad än tidigare, men saknar det risktagande som gjorde hennes debutalbum så spännande. Med rymden som metaforiskt tema sjunger hon om kärlekens upp- och nedgångar.

Den brittiska sångaren Nao har ett genuint sound. På sin debut For All We Know blandade hon r’n’b, funk och elektroniska element till ett intresseväckande resultat. På uppföljaren förvaltar hon debutens grundarbete, men slipar bort de avstickande extremerna.

Saturn är mer genomtänkt än sin föregångare. Låtarna är färre och mer målinriktade. De oväntade vändningarna vi kunde höra på For All We Know är helt borta. Här bryter inte r’n’b-ballader ut i elektroniska synth-crescendon. Låtarna håller sig istället till tydliga popstrukturer.

Nao har låtit rymden vara temat för albumet vilket kan kännas lite uttjatat. Det är inte första gången en artist har kommit på att solen kan vara en bra metafor för lycka eller att universum kan vara en metafor för tomhet. Saturn är dock lite smartare än så. Nao arbetar genomgående in olika mer eller mindre nyskapande rymdmetaforer i låttexterna. På ett av albumets höjdpunkter “Orbit” gestaltar hon ett komplicerat förhållande genom omloppsbanor och gravitation.

Ändå håller hon sig inte helt ifrån klyschor. På “Yellow of the Sun” sjunger Nao i refrängen hur hon flyger genom solen och under upprepade gånger beskriver det som “so beautiful” och “so magical”. Det hela ger lite lilla melodifestivalen-vibbar och blir svårt att ta seriöst.

Albumet är som bäst när Nao avviker från det väntade. På “Drive and Disconnect” hoppar hon på den brittiska afropop-trenden och gör det riktigt bra. Låten tar influens från artister som Mr Eazi och Burna Boy utan att sno deras sound rakt av.

Det finns också starka låtar bland det mer väntade. Funkdängan “Gabriel” rycker med lyssnaren med sitt svängiga gitarriff. På “Curiosity” levererar Nao sirapslen slowjam á la The Weeknd.

Saturn är en solid skiva med välkomponerad produktion och stundtals genomtänkta texter. Men det skulle vara synd om Nao fortsatte på den bana albumet stakat ut. För utan de musikaliska utsvängningarna kommer hon aldrig att riktigt kunna nå sin fulla potential.