Quavo – Quavo Huncho

På Quavo Huncho testar rapparen Quavo sina vingar som soloartist. Avsaknaden av kamraterna i Migos blir stundtals allt för synbar. Samtidigt levererar Quavo sina bästa rhymes sedan Culture.

När Migos snabbt accelererade från lovande till megastjärnor, framstod Quavo som den mest självklara frontmannen. Han fick ta störst plats i musiken, på scenen och i deras musikvideor. Bara namnet Quavo stack ut mer i sällskap av de mer anonyma Takeoff och Offset.

Ett och ett halvt år senare har Quavos roll som gruppens stjärna blivit mindre uppenbar. Quavos stagnerande låtskriveri har fått honom att framstå som en one trick pony. Samtidigt har Offset visat större och större räckvidd. På sitt debutalbum hade Quavo på förhand chansen att bevisa sig själv värdig förra årets hype.

Gör han det då? Nja. Albumet ger oss egentligen inget nytt eller annorlunda. Det låter snarare som en Migosplatta utan Offset och Takeoff. Flera albumspår känns tomma i jämförelse med Migos adlib-proppade låtar. Quavos långsamma, smått sjungande stil brukar ta energi av Offset och Takeoffs rappa bars. På Quavo Huncho saknas den energin.

Individuellt sett har dock Quavo höjt sig rejält. I jämförelse med den slappa insatsen på Culture II framstår han här som relativt fyndig och kvick. Vi slipper det ständiga upprepandet av uttjatade adlibs som “Ice tray”, “drop top” eller “hit that”. Här verkar Atlanta-stjärnan faktiskt ha något att säga. Dessutom är produktionen uppfriskande och påhittig.

Albumet har flera höjdpunkter. “Shine” lyser extra med ett beat från trapens nya stjärnskottsproducent Tay-K. Låten erbjuder även en Quavo-hook när den är som bäst. “Champagne Rosé” har årets kanske mest oväntade gäst i Madonna. Hon bidrar med en lika underlig hook som vers. Cardi B är dessutom där för att ge låten lite extra krydda.

Travis Scott-samarbetet “Rerun” är avsevärt bättre än samtliga låtar från deras urtrista mixtape Huncho Jack, Jack Huncho. Quavo och Travis Scott hittar varandra bra och lyckas sammansmälta respektive autotunedränkta flow till en utsökt kompott.

Det finns också en hel del bottennapp på Quavo Huncho, låtar som albumet skulle klarat sig bättre utan. “How About That”, “Big Bro” och “Bubblegum” är inte mycket mer än ett upprepande av trötta hooks över andefattiga beats.

Mycket talar för att Quavo inte kan flyga särskilt långt på egen hand. Bevisligen har han fortfarande mer att ge. Det är bara inte tillräckligt för att överträffa Migos oemotståndliga samspel.