Molly Burch – First Flower

Säga vad man vill om Molly Burch, men den här Texas-tjejen har en röst som knockade mig direkt. Att First Flower sedan visar sig innehålla nästan enbart kanonlåtar gör inte saken sämre. First Flower är andra blomman i skivkatalogen, albumdebut gjorde Molly Burch förra året med Please Be Mine. 

Jag har alltid varit torsk på sångare/sångerskor med speciella, egensinniga och originella röster. Dessa blir allt svårare att hitta ju äldre man blir och desto fler artister/band man upptäcker. Merparten av alla som gör karriär bakom ett mikrofonstativ har trots allt vokala uttryck som låter som väldigt många andra. Döm således om min lycka när jag sätter på ”Candy”, första låten på First Flower, och hör en rätt mörk men feminin stämma med egen karaktär, en nattklubbsrökig röst som direkt pockar på ens uppmärksamhet och som till och med har ett egensinnigt sätt att artikulera orden på. Molly Burch är från Austin, Texas vilket skulle kunna lura en att tro att hennes musikstil är traditionell country. Så är inte fallet. Hon gör mjuk, loungesinnlig popmusik med gitarrer som påminner om dem Angelo Badalamenti använder sig av i ledmotivet till Twin Peaks, och i stort sett varenda låt på First Flower är som en god, färggrann och välgörande cocktail, serverad i lyxigt kristallglas i en sorgligt ensam hotellbar. Det finns någonting väldigt tidlöst över Molly Burchs musik, sång och arrangemang, en stil som är både gammal och modern på samma gång, och det kommer nog naturligt med tanke på att Burch växte upp med artister som Patsy Cline, Billie Holiday och Nina Simone. Burch studerade också jazzsång på collage, men så mycket jazz är det inte över nya skivan, möjligtvis med undantag från avslutande torch-sången ”Every little thing”.´Detta är en fantastisk platta av fantastisk sångerska som i höst/vinter turnerar i USA och Europa. Vi kan bara önska att en vaken arrangör bokar henne till Sverige också.