The Sign – C The Sign

En kompis till mig menar att alla band från Australien är mer eller mindre bra. Jag håller inte med honom, men jag är tämligen övertygad om att han skulle hålla med mig om att The Sign tillhör dessa mer bra band, om han får nöjet att höra dem. C The Sign är bandets uppföljare till utmärkta Naked Glory. 

JoAnne Volta (sång, 12-strängad gitarr) och Paul Volta (sång, gitarrer, 12-strängad mandolin) gör pop- och rockmusik tillsammans med basisten och keyboardisten Mike Parnell, samt trummisen Tom Weir på C The Sign. Den är ofta underfundig, medryckande, rolig att lyssna till, ibland med psykedeliska inslag, ibland med inslag av folkpop och hela tiden med en klassisk pop/rock-känsla. C The Sign är bandets senaste platta och uppföljaren till den ännu bättre Naked Glory från 2015, som också den fått distribution i Sverige nu på sistone. Personligen tycker jag att Naked Glory är mer originell, underhållande och har starkare låtar än C The Sign, men det betyder verkligen inte att den sistnämnda skulle vara dålig. Tvärtom. Jag är dessutom säker på att om du införskaffar den ena och lyssnar till den så kommer du snart göra likadant med den andra. Detta är nämligen två riktigt bra plattor från ett band som det förvånar mig att de inte blivit mer omtalade i Europa än vad de har blivit. Tidigare har bandet gett ut plattorna Black Label Acoustic och Whole Lotta Love, så i dagsläget finns det alltså fyra plattor med The Sign. C The Sign innehåller främst låtar som JoAnne Volta skrivit, men också en märkligt mörk version av The Mamas & The Papas stora 60-tals hit ”California dreaming”, ett spår är skrivet av Paul Volta och ett av paret tillsammans. Några av mina favoritspår är tveklöst ”Shades of grey”, ”Sunshine”, ”Lonely” och svängiga ”Lightning”.