Mourn – Sorpresa Familia

En schism om pengar uppstod mellan Mourn och deras gamla skivbolag Sones. Några av låtarna på Sorpresa Familia handlar om den saken, och det är en arg grupp ungdomar som lever ut sin ilska och frustration på detta, bandets tredje album.

Mourn bildades av kompisarna Jazz Rodríguez Bueno och Carla Pérez Vas, födda 1996 och uppvuxna i El Maresme, Katalonien i Spanien. Bandets övriga medlemmar kom med senare, och så småningom fick kvartetten skivkontrakt med Sones. Den ”romansen” kunde ha slutat riktigt smutsigt, men det löste sig med en överenskommelse så småningom. Dock verkar inte Mourn ha kommit över tjafset helt eftersom de fortfarande känner behov av att ge ut låtar om det. Sorpresa Familia (betyder Överraskningsfamilj) är en spretig, vokalt gapig och periodvis ilsken platta, som jag i ärlighetens namn känner väldigt lite för. Jag vet inte om Mourns tidigare album går i samma stil, men här är det i alla fall ont om såväl minnesrika melodier som sväng. Jag har generellt ingenting emot ilska och aggressioner i rockmusik, tvärtom kan det vara extremt förlösande att gå loss till riktigt jävla skitförbannad musik, men det punkiga indiebandet Mourn lyckas inte förmedla någonting ens i närheten av det. Dessutom är de bara arga i en del av låtarna. Tolv spår serveras i alla fall på denna cd-bricka och de tar 29 minuter att lyssna igenom. Efteråt känner jag mig mest trött och uttråkad, redo att återställa balansen med någon artist/grupp som kan hantera den frustration jag känner efter att ha upplevt Mourns frustration under ett flertal genomlyssningar. Förhoppningsvis kommer det här unga bandet skapa roligare/bättre saker med tiden. Spela kan de, men det är värre med resten.