Pram – Across The Meridian

Efter 11 års frånvaro är brittiska Pram tillbaka med Sam Owen vid miken och en musikstil som är ytterst svår att kategorisera eller placera i fack. Innehållet på Across The Meridian är märkligt, udda, experimentellt och visst är det pop på sitt sätt, men med ytterst expanderade ramar. 

2007 hoppade Rosie Cuckston av Pram under pågående turné för framgångsrika skivan The Moving Frontier. Bandet fortsatte dock att existera, även om medlemmarna främst ägnade sig åt andra projekt. De hade mycket att göra under åren som gick, men gav inte ut några skivor under eget namn. Förrän nu. Across The Meridian är en egensinnig skapelse, en hybrid mellan jazz, pop, indie, artrock, postrock, psykedeliskt flum, avslappnande loungepop och filmmusik med science fiction-känsla. Pram tillhör helt enkelt de där egensinniga konstellationerna som inte håller sig inom några givna ramar. Ändå är inte den här skivan särskilt svår eller jobbig att lyssna på. Bandet mår starta sina kompositioner genom att jamma loss och se vart improvisationerna tar dem, men i slutänden måste resultaten i alla fall beskrivas som tämligen lättlyssnade låtar, om än väldigt egensinniga. Ibland blir dessa instrumentala, ibland har de sång av Sam Owen, ibland är låtarna baserade på enkla, nästan naiva strukturer som svänger riktigt fint, och andra gånger är de tyngdlöst svävande som UFO:n i gamla science fiction-filmer. Man behöver nödvändigtvis inte uppskatta skivans samtliga tolv spår, men har man fallit för en eller ett par låtar så är man inne i helheten och lär garanterat upptäcka och ta till sig några fler. Trots all variation som finns på Across The Meredian känns skivan väldigt jämn och fin. Har ni inte upptäckt Pram tidigare så gör det nu.