The Night Flight Orchestra – Sometimes The World Ain´t Enough

Releasepartyt i Stockholm är över och en omfattande turné startar i november. The Night Flight Orchestra har skapat sin fjärde fullängdare och Sometimes The World Ain´t Enough lär inte göra fansen det minsta besvikna.

 Ärligt talat: AOR har aldrig varit min grej. Jag fattar inte vad genren har med hårdrock att göra ö.h.t. Den har åtminstone inga av de ingredienser som gör hårdrock/metal till bra och meningsfull musik. Men The Night Flight Orchestra lyckas på något konstigt sätt flyga över radarn och även om de dippar i det värsta AOR-träsket ibland, så kommer de ofta undan med hedern i behåll ändå. Det beror förmodligen på att de likväl kan tilltala disco- som poppubliken. Att medlemmarna är snuskigt duktiga musiker och sångare är inget att snacka om. Det här gänget kan hantera sina instrument alldeles strålande och produktionen på Sometimes The World Ain´t Enough är grymt snygg. Sedan har vi låtarna: melodiösa, ofta med ett discobeat som tillhör 70-talet, tydliga refränger, en kokainskimrande atmosfär som för tankarna till 80-talsserien Miami Vice, Richard Larssons keyboardmattor som sveper in alltihop och David Anderssons utmärkta gitarrsolon som spräcker upp dessa mattor. Det är pampigt, kladdigt, lite romantiskt, inställsamt, alldeles för mycket av kommersiellt bombastisk körsång och nej, i längden blir det här för slätstruket, snällt och sockrat för min smak. Men i mindre doser är The Night Flight Orchestra det bästa AOR-band jag någonsin hört. Faktum är att om jag fick sålla och plocka ut de bästa låtarna från The World Ain´t Enough skulle skivan bli grym. Fick jag dessutom stryka det värsta smöret och amerikanska melodiradiodravlet skulle det bli en utsökt discopop-platta.