Cassius Lambert – Symmetri

Redan vid första lyssningen uppskattade jag Symmetri. Innan dess uppskattade jag skivkonvolutet. Cd:n ligger i något som till storleken liknar ett uppvikbart ep-omslag för vinylskivor. Vem är då denne Cassius Lambert som står och lurar i vassen på en av bilderna i konvolutet? 

Lambert föddes -96, lirar huvudsakligen bas på Symmetri (med undantag för synthbas, piano och Wurlitzer på ett par låtar) och har skrivit skivans samtliga spår själv. Han kommer från Abbekås, har studerat musik vid flera skolor och Symmetri är artistens andra fullängdare. Några singlar har han också gett ut, varav ett par baseras på innehållet i denna skiva (”Krig” och singelversionen av ”Kontraster”). Här bjuds vi sju spår, 48 minuters speltid, och en musikalisk brygd som väl närmast får kategoriseras som jazzrock, fusion eller experimentell prog kanske, men många är ingredienserna som används för att skapa denna brygd. Det hela är väldigt lyckat, inte minst med tanke på att Lambert lyckas hålla skivan så välavvägd hela tiden. Inte kommer hans ego i vägen heller, utan basliret viker undan för övriga instrument när det behövs och musiken får andas, lyssnaren får andas ut, och så inhaleras det igen för kommande musikaliska inslag. Här finns emellanåt sång, men den är ordlös och används mest som ännu ett instrument. Här finns också den där spänningen och spända förväntningen på vad som komma skall. Den fungerar som manuset till en lyckad thriller och när man väl är inne i handlingen vill man inte använda vare sig paus- eller stoppknapp. Symmetri är helt enkelt en film av toner som varar i 48 minuter och som man gärna ser om flera gånger. Jag tycker att den här plattan är grymt bra och frågan är om inte Cassius Lambert är ett musikaliskt underbarn? Det får tiden utvisa, men jag tror faktiskt det.