Betyg - 7
7
Ett debutalbum med potential.
Jorja Smiths debutalbum handlar om att hitta sig själv. Hon skriver om det unga livets sökande samtidigt som hon försöker hitta ett eget musikaliskt uttryck. Jorja Smith testar sig fram och tar stundtals steg åt rätt, men också åt fel håll.
Temat på Lost and Found är det ungdomliga sökandet. Albumets titel står i centrum när Jorja Smith ständigt återkommer till just lost and found. Hon beskriver hur hon både finner och förlorar sig själv, hur hon finner och förlorar kärleken. Temat upprepas i nästan varje låt och ibland skriver hon en väl mycket på näsan. Det är ett ambitiöst grepp, men blir här för banalt för att använda så pass frekvent.
Det är Jorja Smiths röst som tar mest plats när hon testar på olika former av R’n’B och soul. Hon har en fantastisk röst och låter oss få ta del av hela registret. Rappförsöket på ”Lifeboats (Freestyle)” är dock inte jättelyckat. Hon får inget bra flow utan stakar sig och hamnar efter beatet.
Bäst på albumet är de låtar som är mer R’n’B-präglade. ”Blu Lights” har en grym pianoslinga och lämnar ungdomstemat för att istället bli politisk. Låten tar oss också tillbaks till ett mer retro hiphopsound med vinylscratch. ”Where Did I Go?” är en annan höjdpunkt. Här får Jorja Smith till ett bra groove och låten för tankarna till The Internet.
Mot slutet tappar albumet rejält. ”Goodbyes” och ”Don’t Watch Me Cry” är båda nerskalade och ganska trista ballader. Det är förvisso ännu en fin uppvisning av Jorja Smiths röst, men inte mycket mer än så.
För at kunna hitta sitt eget sound måste man testa sig fram. På Lost and Found visar Jorja Smith upp mycket potential, men det krävs mer för att hon ska komma helt till sin rätt. Förhoppningsvis kan hon lämna de sömniga balladerna bakom sig och spetsa till sitt låtskrivande ytterligare inför nästa album.