Rae Sremmurd – SR3MM

Ett trippelalbum kan tänkas vara lite väl ambitiöst för en duo som bara har två album i bagaget, men bröderna Swae Lee och Slim Jxmmi har lyckats hosta upp tre album som håller en imponerande standard.

Tillsammans är SR3MM, Swaecation och Jxmtro precis vad man väntar sig från ett Rae Sremmurd-album, färgsprakande och fullt av liv. De tre olika bidragen skiljer sig dock från varandra både i stil och stämning.

SR3MM som är undertecknad av dem båda fortsätter på vägen från festliga klubb-bangers till mörk trap. Deras första skiva Sremmlife var packad med festanpassade låtar som “Come Get Her” och “No Type”. Andra skivan var fortsatt festlig men hitsen var något mörkare. På SR3MM tar duon ännu ett steg mot en mer melankolisk ton. En låt som “Perplexin Pegasus” anspelar inte på glädje och tung bas utan arbetar istället med rytm som känsla likt en artist som 21 Savage.

Swae Lees bidrag är den mest avvikande av de två soloskivorna. Den yngre brodern låter sin melodiska karaktär leda musiken långt bort från den tunga basen vi brukar höra bakom bröderna när de är tillsammans. Swaecation är en blandning av R’n’B, pop och dancehall. Som titeln antyder tar albumet med lyssnaren på en semesterresa med mjuka syntar och lätta toner av ungdomlig kärlek. Albumets höjdpunkt är dancehall-låten “Guatemala”. Det är ett uppenbart försök att återupprepa succen med French Montanas “Unforgettable” där Swae Lee gästade, men Swae lyckas med att inte bara återanvända konceptet utan också göra det bättre.

Vissa låtar på Swaecation känns dock inte tillräckligt genomarbetade. De saknar en extra krydda och låtarna blir något tjatiga och upprepande. På “Heartbreak in Enchino Hills” är det som allra värst. Låten har samma beat rakt igenom utan något avvikande inslag och Swae Lee sjunger i exakt samma tonläge genomgående. En så pass endimensionell låt ska inte finnas kvar på låtlistan när ett album som det här har färdigställts.  

Den tredje delen av albumet är en överraskning. Slim Jxmmy som stått mer i bakgrunden av sin yngre bror gör här den kanske starkaste insatsen. På Jxmtro erbjuds eleganta bangers, bra hooks och personliga texter. “Chanel” är en höjdpunkt. Den är målinriktad med blytung bas och en minnesvärd hook.

Valet att göra varsitt album, men samtidigt utge sig för att var en enhet kan betyda olika saker. Antingen är det en vändpunkt för två artister som utvecklats åt så pass olika håll att de inte längre kan rymmas inom den gemensamma ramen, eller så är det ett försök för de båda att hitta en egen röst i ändamål att göra dem starkare tillsammans. Får jag gissa själv skulle säga det senare alternativet. Trots att brödernas soloskivor skiljer sig i stil, tycks deras utveckling som duo vara fortsatt stringent.