PK Gregory – Honkabilly Blues

Till enmansband som Seasick Steve, Bob Log III och Reverand Beat-Man kan även PK Gregorys namn nu läggas. Liksom de övriga lirar han sina låtar ensam på bastrumma, gitarr, munspel och sång. Honkabilly Blues är dessutom en titel som rätt bra berättar hur det låter.

PK Gregorys musik är inte lika rå, vild och vansinnig som Bob Log III:s eller Reverand Beat-Mans, inte lika bluesigt tung som Seasick Steves, inte lika skitig och okontrollerad, men den är helt äkta. Honkabilly Blues är inspelad live i studio (inför en minimal publik bestående av lokala förmågor, kompisar, men oftast av PK´s brorsa Matt). Inga pålägg har gjorts, inga click tracks, ingen auto-tuner har använts och inte heller några andra trick eller moderna påfund. PK har lirat samtliga instrument samtidigt och under en enda tagning. Inte illa pinkat. Han har själv skrivit albumets 13 låtar och vissa är riktigt bra, såsom ”Kelly got the stomach flu”, ”Sugar idol”, ”Jesus Cure (lunchtime version)” och ”The executioners song (zkg pt. 2)” för att nämna några av höjdpunkterna. Texterna består ofta av humoristiska berättelser, ämnesvalen är vardagsrealistiska och något udda emellanåt. Gregory är dessutom en duktig gitarrist och munspelare. Honkabilly Blues är artistens tredje platta och på inrådan av fansen som ville ha en skiva så som Gregory låter live gjorde han den lika avskalad och rakt på sak, som när han uppträder. Låtarna är tydliga popsånger, ibland med folkpopkänsla, ibland med inslag av blues, country eller rockabilly, svängiga och rena till sitt sound. Det handlar således mycket om traditionell amerikansk musik om än med en indiekänsla i utförandet. Personligen hade jag uppskattat detta ännu mer om det var råare och röjigare, men Honkabilly Blues är tveklöst en trevlig och underhållande platta, väl värd att lyssnas till när man vill bli på gott humör.