Belle and Sebastian – How to Solve Our Human Problems

Jag har aldrig tidigare hört talas om Belle & Sebastian om jag ska vara ärlig. Och, tyvärr, är jag ganska kräsen när det kommer till musik. Det krävs ganska mycket för mig för att jag ska tycka att något är bra. Allt ska liksom klaffa; känslan, texten, melodin.

Jag måste säga att jag blev positivt överraskad av Belle & Sebastian, mer av en del låtar än av andra. Några solklara favoriter på albumet är ”We Were Beautiful”. Texten där, ”If you listen to the night, we can hear the madmen fight. Hear the foxes making out, but the people all immune, sleeping silent in their rooms” kommer i samband med ett nedtonat stick som kommer direkt efter en ganska snabb och ”stark” refräng. Jag älskar det! Kontraster är bland det bästa i musikväg om du frågar mig.

En annan låt på skivan som jag gillade extra mycket är ”Too Many Tears”. Genom att bara läsa namnet på låten tänkte jag att den skulle vara en nedtonad depplåt. Tji fick jag. Melodin skulle lika gärna ha kunna skrivits för en låt om solsken och glada vänskaper, inte tårar och olycklig kärlek. Återigen är jag imponerad av kontrasterna. ”You took the love and let it die” och ”the little dried up streams on my face are painting a horror show just between myself and the mirror, I am a lonely soul”, och detta till ganska glada toner. Jag älskar sådant här.

I helhet är jag dock inte jätteimponerad av skivan. Vissa låtar sticker som sagt ut, men i stort sett tycker jag att den påminner för mycket om annat. Vissa delar i lite ”modernare” Simon and Garfunkel-stuk och vissa andra i Billy Bragg-anda. Hands down till dessa två, men de får stå för sin storhet själva tycker jag.