Janne Jarvis – Nightline

När Janne Jarvis (f.d. Warrior Soul, Hate Gallery, Radiator) bjuder upp till dödsdans under eget namn är det med 7 låtar och en speltid på knappt halvtimmen som gäller. Nightline handlar om mörkret i världen och mörkret inombords, så förvänta er inga glättiga slagdängor och lättsamma regn av glittrig konfetti här.

Titlar som ”We are all dead”, ”Black mass” och ”Waiting for the dark” talar sitt tydliga språk. När Janne Jarvis solodebuterar handlar det inte om att hoppa omkring på köksgolvet i morgonsolen och ha skoj. Istället blandar artisten hårdrock (”World calling (7 dead souls”) med elektronik (”The future is yours”) och ett närmast gotiskt mörker. Plattan kan säkert uppfattas som ojämn i sitt uttryck – det var så jag uppfattade den vid första lyssningen – men efter några mer noggrant genomförda spelningar känns det ändå som att här finns en röd – eller rättare sagt svart – tråd. När jag hör ”Black mass” tänker jag snarare på Sisters Of Mercy än på ren hårdrock/metal och när jag hör ”The cross” går tankarna till industrirockande grupper som Man. Machine. Industry och Deathstars, även om Jarvis stuk är långt ifrån lika hårdrockigt brutalt som nämnda gruppers. Det är lite svårt att sätta fingret på Jarvis influenser. De tycks vara många. Kan det till exempel vara en tillfällighet att han sjunger strofen ”Station to station feels so Low, the thin white man stole the show” i titelspåret, eller är det en smart hyllning till allas vår David Bowie? Jag hoppas och tror absolut på det sistnämna. I vilket fall som helst har Janne Jarvis lyckats fästa starka melodier och refränger till de flesta av sina låtar på Nightline och med tanke på att det här är hans första soloalbum kan man bara tänka sig hur grymt det kan bli när han blir varm i kläderna, skaffar ett kompband och attackerar publiken med framtida album och liveshower.