Spinning Coin – Permo

Edwyn Collins-producerade Permo är en charmig indiepopplatta av ännu ett band från Skottland. Det låter mycket 60-tals gitarrbaserad lättviktspop om Spinning Coin och de 14 låtarna skulle kunna kännas överväldigande, om de inte var så föredömligt korta som de är.

Spinning Coin är en kvintett med två sångare: Sean Armstrong som sjunger med bräcklig, ljus och rätt fin stämma, samt Jack Mellin vars röst är mörkare och tämligen ruffig. Permo är likaså en platta med två sidor: den romantiska, känsligt kärleksfulla och den politiskt eldiga där man tar sig an ämnen som klasskrig, fattigdom, motstånd, kapitalism och pengar. Några av Glasgows mer namnkunniga indiepopartister, förutom nämnda Collins, medverkar också, nämligen Katrina Mitchell från The Pastels (som bandet delar skivbolag med) och Simone Wilson från Breakfast Muffs som körar på varsin låt. Musikaliskt är det punkigt, simpelt, smårisigt lirat och definitivt inte progrockarens kopp te, men betänker man att Permo är Spinning Coins första platta så finns det all anledning att hysa vissa förväntningar inför framtiden ifall de fortsätter att hålla ihop. Melodier kan de redan skriva, en hygglig variation inom genrens rätt snäva gränser har man funnit, och sångarna lyckas ofta förmedla den känslomässiga biten, så talang finns här garanterat. Om bandet sedan seglar vidare i samma småskitiga flod eller tar sig ut på renare och blåare sjöar framöver får framtiden visa. För närvarande är det inte så mycket att fundera på. Lyssna istället på Permo, avnjut låtarna och ha överseende med bristerna. Personligen föredrar jag de spår Armstrong sjunger på mest.