KMFDM – Hell Yeah

KMFDM behöver väl knappast någon närmare presentation längre? Bandet tillhör kategorin ”legendariska tyska synt/industrirockare” vid det här laget och Hell Yeah är gruppens 20:e studioalbum, om jag har räknat rätt… och det har jag.

Frågan är hur länge Sascha Konietzko, Lucia Cifarelli och Andy Selway ska kunna leverera ny musik under KMFDM-namnet utan att bara bli till en kopia av sig själva? Inte vet jag, men sedan debuten 1984 har i alla fall inte bandet gjort mig nämnvärt besviken, och även om jag tycker att Hell Yeah inte når upp till gruppens absoluta höjdpunkter så innehåller den en hel del riktigt dräpande dynamit. Första gången det brinner till på allvar är i fjärde låten, titulerad ”Total state machine”, som är en riktigt grym liten rackare, placerad mellan de mycket korta reaggestyckena ”Opression ½” och ”Opression 2/2”. Sedan blir det rockiga djungelrytmer i ”Murder my heart” och skönt sha-la-la-la-sväng i ”Shock”, två av spåren som Lucia sjunger. I stort sett tar Sascha och Lucia hand om mikrofonkonsterna under varannan låt på den här plattan och denna gång är albumtemat en knogjärnsförsedd knytnäve i fejset på fascism, anpassning, och USA:s nuvarande politiska ledning med Trump i vita huset. Lyssna bara på texten Sascha sjunger i ”Fake news”. Andra hårda låtar på plattan är funkigt stökiga urladdningen ”Rx4 The Damned”, ”Burning brain” med sin handfasta refräng och inte minst avslutande ”Glam glitz guts & gore” som kan välta vilken jävla arena som helst med sitt närmast metalbrutala tempo. En tröst i dessa tider: gamla hjältar levererar fortfarande!