Betyg - 7
7
Cherry Red lyfter fram förbisedd jazzpop.
Sophistipopparna Working Week bildades 1983 av gitarristen Simon Booth och saxofonisten Larry Stabbins, som tidigare hade ingått i jazzpop-kombon Weekend. Working Weeks andra album, Compañeros från 1986, ges nu ut i remastrat och expanderat format med singelspår och förlängda mixar.
Att vi landat i år 1986 märks inte bara på den polerade soulpopen med latinrytmer och blås, utan även på tidstypiska låttitlar som ”Touche pas à mon pote” (”rör inte min kompis”) och ”South Africa”.
Working Week vill mycket och gör allt helt rätt. De är solida musiker och framför ambitiösa arrangemang, till exempel de Mellanöstern-färgade stråkarna i något slags bolerotakt på ”Southern Cross”. Här och där slår de till med oväntat avancerade jazzharmonier från någon rökig nattklubb på 40-talet. Men låtskrivandet placerar dem tyvärr i skiktet strax under exempelvis Paul Wellers The Style Council och Robert Howards The Blow Monkeys. Men andra rangens jazzpop från 80-talet är förstås alltid bättre än första klassens representanter för många andra genrer.
Bland bonusspåren märks en ”sax mix” av ”Too Much Time” – i praktiken bara ett enda långt saxsolo, alltså lysande – och en funkig liveversion från jazzfestivalen i Montreux 1985 av Marvin Gayes ”Inner City Blues”.