Calle Karlsson – Pappa b/w Ett Stilla Regn

Calle Karlsson påbörjade sin musikaliska bana med att sjunga i kyrkan i Träslövsläge, där han kommer ifrån. 1985 gav han och bandet Victoria ut en lp som det inte hände mycket mer, och en karriär som trubadur tog vid. Idag har han 5 cd:n bakom sig och Pappa b/w Ett Stilla Regn är hans senaste och sjätte släpp.

Singelns framsida, ”Pappa”, är en trevlig, lugn sak med fin pedal steel av Berra Karlsson i kompet, akustiska gitarrer och en nostalgisk, längtande text om barndomen dagar tillsammans med sin far. Här finns inslag av country och jazz och Calle Karlsson sjunger på svenska på den här singeln, men har tidigare även gjort albumet Läjet, Läjet, helt insjungen på läjesmål. Det var dialekten läjesboa de talade hemma hos Calle när han växte upp, men i skolans första klass lärde han sig också svenska. Singelns andra spår, ”Ett stilla regn”, är även den en lugnt vemodig låt med svensk lyrik, pianospel av Klas Qvist, och bägge sångerna är trevliga, mjuka och känns väldigt personliga och naturliga. Här finns inget grandiost, glamouröst eller tillgjort, utan vad Karlsson bjuder på är två livsbegrundande låtar med hjärta och innerlighet som skickas ut till lyssnaren likt ett hemmagjort vykort. Den här musiken har förmodligen svårt att nå ut till en större publik i dagens musikklimat och jag vet inte ens om Calle Karlsson har några sådana ambitioner eller drömmar, men det finns säkert en hel del människor där ute som skulle gilla hans nya sånger om de bara fick tillfälle att höra dem. Själv tycker jag om hans stillsamma, vuxna vispop då melodierna sätter sig efter ett par lyssningar, och i en stuga med brasa hade musiken varit perfekt att sitta och värma sig med under kulna vinterkvällar.