Zola Jesus – Okovi

I samband med 2014 års album, Taiga, sa Zola Jesus, eller Nika Roza Danilova som hon egentligen heter, att hon hoppades på att hennes musik skulle få ett kommersiellt genombrott och ta sig bortom gothpop-facket. Detta hände aldrig. Hon har inga listmeriter värda namnet, och hon ligger nu åter på det smala skivbolaget Sacred Bones, som en gång fostrade henne, efter en sejour på anrika Mute. Men Gud vet att hon försöker nå de där popvärldarna, åtminstone till viss del.

Med fingertoppskänsla för pur pop skapar hon på nya albumet Okovi stundtals en brygga mellan Sia och Nico. På låtar som ”Soak”, ”Siphon” och ”Wiseblood” kontrasterar hon texternas mörka teman (döden sett genom en seriemördares offers ögon, självmord, oförmågan att hitta in i tillvaron) med storslagna och välproducerade arrangemang och refränger värda popdivor som just Sia. Gott så, men det är inte här det hettar till. Okovi kommer till sin fulla rätt på de mer nedtonade låtarna. Skivans bästa låt heter ”Witness” och tar precis som ”Siphon” upp en närståendes självmordsförsök, men gör det med knutna nävar och vänd mot stormen och kaoset. Här finns inga storslagna poprefränger eller dyra produktioner att gömma sig bakom, bara ett subtilt stråkarrangemang och en svidande melankolisk sångmelodi.

Övriga höjdpunkter är de båda atmosfäriska styckena som inleder respektive avslutar skivan; ”Doma” och ”Half Life”. I den förra besjunger hon sin rotlöshet, i den senare har orden lösts upp och ett lugn infunnit sig. Hon kanske inte har nått den sanna lyckan eller tillhörigheten, men där finns onekligen en trygghet som säger att det är okej, att sökandet får lov att fortsätta.