Annie Gallup – Lucy Remembers Her Father

Annie Gallups elfte soloalbum är en vilsam, poetisk och tilltalande skiva. Musiken är sparsam, rösten och lyriken ligger i framkant, och Lucy Remembers Her Father är som att lyssna till någon annans mjuka, inspirerande och varsamma drömmar.  

Det är någonting med Annie Gallups nya album som påminner mig om Laurie Andersons tidiga alster. Kanske är det stillheten, varligheten och det nästan ambienta anslaget. Kanske är det stämningen och atmosfären på just den här skivan. Gallup baserar dock inte sin musik på syntar som Anderson gör. Här består musiken istället av hennes egen sång, gitarrer, lapsteel och ukulele, medan Peter Gallway bistår med bas, samt lirar keyboards på ett par av plattans tolv låtar. Annie Gallup kommer ursprungligen från Ann Arbor, Michigan, men bor i södra Kalifornien nu för tiden. När hon inte spelar in eller turnerar med sitt solomaterial är hon halva duon av Hat Check Girl, medan andra halvan är samme Peter Gallway som lirar på Lucy Remembers Her Father. Inget fel på produktionstakten eller inspirationsrikedomen alltså. Sedan 1994 har Annie Gallup spelat in och gett ut sina cd-skivor, men på våra breddgrader är hon knappast jättekänd. Det finns anledning att ändra på det. En artist som skriver låtar som ”Paper”, ”Bluebird” och ödsligt mörka ”Coyote highway” förtjänar att få en seriös chans även i Sverige och övriga Europa. Det sistnämnda spåret skulle jag mycket väl kunna tänka mig att höra i en David Lynch-film. Den, liksom en del andra låtar här, har den där fascinerande filmmusikspotentialen som det inte är alla förunnat att skapa. Lucy Remembers Her Father är en mycket lyckad, rätt minimalistisk platta, på flera olika sätt.