Daniel Savio – Plejjern från Plejaderna

Daniel Savios nya album består av sju instrumentala, elektroniska låtar som det tar ungefär en halvtimme att lyssna igenom. Plejjern Från Plejaderna bjuder på skönt, analogt gung emellanåt, men är detta något man minns i längden?

Daniel Savios låtar består i grund och botten av funk-, disco- och houserytmer, framfört på ett tillbakalutat, ibland nästan lojt vis. Givetvis är det hela dansant och melodierna har en smygande kvalitet som man först inte tänker på så mycket – åtminstone gjorde inte jag det – men som så småningom träder fram allt tydligare. Tyvärr saknar spåren på Plejjern Från Plejaderna sång, vilket förmodligen hade gjort lyssningsupplevelsen mer påtaglig och minnesvärd. Som det är nu, i sin instrumentala form, blir detta småskön bakgrundsmusik att lalla omkring till hemma eller ha på i en hotellounge, men det är ingen musik som tar plats eller dominerar rummet. Nu har jag lyssnat igenom den här skivan en mängd gånger, vilket gör att jag kommer minnas åtminstone de bästa låtarna för ett längre tag framöver, men hade jag bara hört någon av dem på exempelvis radio eller någon klubb, hade jag med största sannolikhet inte kommit ihåg den dagen efter. Det är plattans absoluta svaghet. Dess styrka är groovet som även om det bara är för stunden, medan plattan spelas, bör kunna få det att rycka i dansnerverna hos en och annan när volymkontrollen ökats rejält. Som ren lyssningsupplevelse fungerar albumet också hyggligt, då det händer en del i låtarna, men det är främst vissa spår som fungerar, medan andra får tankarna att vandra iväg åt andra håll.