Scott Smith – The Sum Of Life

Scott Smith hade en dröm som så många andra: att skriva låtar och få dem befästa i en studio tillsammans med duktiga musiker. I år blev den drömmen sann och Smith kom ut med ep:n Down To Memphis, samt fullängdaren The Sum Of Life. Den sistnämnda dedikerade han till hustrun och barnen.

Så långt allt väl. Men jag lyssnade först på ep:n och tänkte att detta måste vara ett misstag. Det kan inte vara meningen att denna ep skulle komma ut till allmänheten. Sedan fick jag syn på The Sum Of Life som har ett coolt skivomslag med Gud bakom ratten till en Cadillack någonstans i öknen. Jag lyssnade på den också, och nej, även detta kändes helt fel. Sedan läste jag i skivkonvolutet att Scott Smith skrivit låtar i fyra år, och i konvolutet tackar han sin gitarrlärare, samt sin sånglärare. En sak är säker: antingen har han skolkat från sånglektionerna eller så är hon en värdelös lärare eller så är han helt enkelt ett omöjligt fall, för är det något som saboterar Scott Smiths skivor så är det hans risiga vokala prestationer. Och det är synd. Hans låtar är nämligen inte alls tokiga och musikaliskt låter den här plattan bra, men sången får hela skiten att framstå som rätt olidlig, ärligt talat. Scott Smith borde ha hyrt in någon som kan sjunga hans sånger eller nöjt sig med att trycka upp ett fåtal ex av plattan som han sedan kunde överraska sina kära familjemedlemmar med. Som det är nu låter han som någon som förgäves försöker klara sig igenom en karaoketävling på en Finlandsfärja. Jag vill verkligen inte vara med och krossa någons drömmar och jag känner spontant att Smith måste vara en driven jäkel som förverkligat sina ambitioner, vilket han ska ha cred för, men någon sångare är han inte. Dock en fullt kapabel låtskrivare.