US – kända sångare i samarbete

Us är det intressanta resultatet av samarbetet mellan Andrew Montgomery, före detta sångare i skotska bandet Geneva, och Leo Josefsson, frontman i svenska Lowe. De började skriva tillsammans 2015, några månader efter att Montgomery flyttade till Sverige.

Debutsingeln ”Till the Dying of the Light” är ett elektroniskt epos som tar sitt avstamp i 80-talets syntiga Depeche Mode och Cocteau Twins. Zero blev riktigt imponerade av den filmiska singeln och kontaktade Leo för att höra mer om Us och hur han ser på skillnaderna mellan sina tidigare framgångsrika elektroniska grupper.

Hur kommer det sig att du gör musik med Andrew?
– Us föddes när Andrew och jag träffades på en fest i Stockholm sommaren 2015. Andrews bakgrund som sångare i skotska indiepopbandet Geneva och min syntiga, elektroniska bakgrund skulle visa sig bli en oerhört intressant musikalisk krock. Vi träffades i min studio några dagar senare och innan vi hunnit dricka upp den första kannan kaffe hade vi hamnat i något slags tillstånd av trance och skrivit vår första låt. Ungefär så har det varit sedan dess. En känsla av ”vafan hände precis?! Har vi gjort det där?”

Andrew är en respekterad och hyllad sångare och välkänd bland indiepop-publiken. Med en unik röst, som är lika delar korgosse som ”soul boy”, gjorde Montgomery avtryck i Britpop-eran med Geneva, med fyra emotionella Topp40-singlar och två kritikerrosade album (”Further” och ”Weather Underground”) på Nude Records mellan 1996 och 2000, och turnerade med Suede som låg på samma label. 2014, efter lång tystnad, släppte han sitt debutsoloalbum ”Ruled by Dreams”, producerat av Sean McGhee (Robyn, Alison Moyet, Imogen Heap).

Leo är även han sångare och har en bakgrund inom den svenska synthpopscenen som frontman i Lowe och keyboardist i Statemachine. Han är även en respekterad videoregissör och har jobbat med bland andra Kent, Miriam Bryant, The Mobile Homes och Smith & Thell, och har bildproducerat flera världsartister live (Rihanna, Robyn & I Blame Coco, September, Salem al Fakir).

Varför Us och inte ett nytt album med Lowe?
– Efter cirka 10 år av turnerande och tre album i bagaget blev det naturligt att ta en liten paus. Jag hade också nyligen blivit pappa och det blev allt svårare att få tiden att räcka till. Personligen var jag rätt less på min egen röst och det var skönt att hoppa på lite olika projekt och mera fokusera på producerandet. Det var här någonstans som jag träffade Andrew och vi startade Us. Vi har nu en liten låtskatt som vi är ivriga att dela med oss av. ”Till the Dying of the Light” är startskottet på något jag tror skulle kunna bli riktigt bra och nå en rätt så bred publik. Musiken är oerhört ”filmisk” och det är skönt att kunna drömma sig bort, gömma mig bakom en vägg av synthar och bäras upp av Andrews sagolikt vackra röst.

Trots att intervjun handlar om Us kan jag inte låta bli att höra mig hur Leos tidigare bandbyte gick till. Hur kom det egentligen sig att Statemachine gick i graven och Lowe bildades och vad är skillnaden på grupperna som till stora delar bestod av samma medlemmar?

– Lowe föddes när jag och Rickard tröttnat på att sortera och uppdatera Statemachines samplingsbibliotek. Textförfattaren och frontfiguren Mårten nöjde sig inte med annat än ett organisatoriskt perfekt ljudbibliotek innan han ens kunde tänka sig att skriva en enda textrad eller tonföljd. När vi var i slutskedet av produktionen av det som blev Statemachines sista album ”Short and Explosive” skrev jag låten ”Gravitation” som jag även spelade in demosång till. Rickard blev överförtjust men Mårten var inte lika imponerad. Vårt skivbolag ville ha med låten på albumet, men det kändes naturligt att istället starta Lowe. I Statemachine fungerade jag mer som en wing-man till Mårten som var den som skrev det mesta med bravur och jag fyllde på från flanken. I Lowe har jag fått ett oerhört utrymme både som frontperson, sångare och låtskrivare och det har varit oerhört utvecklande.

Nu är det Us som gäller för Leo och debutsingeln ”Till the Dying of the Light” är ett elektroniskt epos som tar sitt avstamp i 80-talets syntiga Depeche Mode och Cocteau Twins drömska ljudlandskap, inbäddat i soundtrack som Blade Runner.