Betyg - 5
5
Småsömnig Göteborgspop med fin sång och mycket värme.
Med en mix av varm, lite sömnig och allvarlig folkpop och americana gör Magnus Hansson albumdebut under sitt alias Maybe Canada. Han sjunger väldigt bra och innerligt, men jag saknar det där lilla extra som kunde ha gjort Ruined Hearts till en riktigt minnesvärd platta.
Maybe Canadas debutalbum är inspelat live i studion tillsammans med musikanterna Johan Håkansson (A Camp, Easy October och Daniel Lemma), Jonas Gustavsson (Division of Laura Lee, Augustifamiljen) och Joakim Fritzner på pedal steel och gitarr. Även Magnus Hansson själv lirar gitarr och summan av kardemumman känns varm, nära, naturlig och lagom lång med sina nio låtar. Förmodligen är det just så man hade tänkt sig den färdiga produkten när man inledde samarbetet. Musikaliskt är det här en lyckad platta, mycket baserad på Maybe Canadas sångröst, duktiga musiker och en viss variation på låtarna, som gör att man hänger med till slutet. Nackdelen är att helheten blir väl sömnig och inte sticker ut nämnbart från den mängd av skivor inom dessa genrer som översköljer dagens musikutbud. Det hade varit lugnt om samtliga spår på Ruined Hearts varit topplåtar, men det är de inte. Några är dock väldigt bra så som ”It´s alright”, vackra ”Take it easy” och ”Can´t wait” men det räcker inte riktigt enda fram. Ibland behövs det lite mer muskler och fartfyllt tempo för att en platta ska lyfta och det saknar jag på Ruined Hearts. Men visst, är man i stämning för det allvarligt drömska och lite stesolidsömniga så kan man tveklöst vaggas in i atmosfären här och bara sjunka in i lugnet och värmen. Min förhoppning är dock att Maybe Canada vågar lite mer på nästa platta och ökar trycket. Då kan det säkert bli grymt.