Mortiis – The Great Corrupter

På remixskivan The Great Corrupter har spännande artister som Die Krupps, Wumpscut, Godflesh och Apoptygma Berzerk stöpt om materialet på Mortiis senaste fullängdare. Zero ringde upp den norske kultartisten för att få höra mer om kompilationen. Förutom intressanta tankar om låtmixar bjöds vi även på underhållande anekdoter om elektroniska ”gutteturer” till Köpenhamn och bitterljuva minnen från Halmstad.

Om när och var remixen såg dagens ljus tvistar de lärde. Vissa menar att Karlheinz Stockhausen remixade musik redan på 1950-talet. Andra hävdar att The Beatles ”Tomorrow Never Knows” från 1966 egentligen är en remix, eftersom den loopbaserade låten stöptes om teknologiskt innan den gavs ut på den förträffliga skivan Revolver.

De flesta är dock överens om att det var på 1970-talet som remixen, i den form som vi vanligen talar om fenomenet, fick sitt genomslag. Detta både på Jamaica, där legender som King Tubby och Lee ”Scratch” Perry producerade instrumentala dubversioner av olika reggaelåtar, och i New York, där diskjockeys mixade ihop discoskivor till långa danssjok. I båda fallen handlade det om att skapa långa och hypnotiska låtar. Den dansande publiken skulle försättas i trans och musiken fick aldrig tystna.

Under 80-talet började remixartisterna frigöra sig från originallåtarna och stöpa om musiken. Kreativa herrar som Shep Pettibone, François Kevorkian och John ”Jellybean” Benitez gjorde mer eller mindre remixer till en egen konstform.

I samma veva började det även ges ut remixskivor. Många av Zeros läsare är säkert bekanta med Soft Cells Non Stop Ecstatic Dancing, Human Leagues Love and Dancing, Pet Shop Boys Disco, Björks Telegram och Saint Etiennes Casino Classics. Samt självklart The Cures Mixed Up, Kraftwerks The Mix och Depeche Modes båda remixsamlingar.

Nu kommer ytterligare en intressant remixskiva ut på marknaden. Närmare bestämt The Great Corrupter, som innehåller 28 remixer av låtarna på Mortiis senaste fullängdare The Great Deceiver.

Skivan var dock ingen planerad produkt, utan kom till av en slump.
– Jag skulle göra en lyxversion av The Great Deceiver och funderade på vilka bonuslåtar som skulle vara med, berättar Mortiis när Zero ringer upp honom. Jag hade redan några fina Chris Vrenna-mixar, men ville komplettera med mer material. Så jag bestämde mig för att skicka ut ett par förfrågningar. Min erfarenhet var att man inte brukar få speciellt bra respons när man ber kollegor om en remix, så jag hörde av mig till ganska många. Men till min förvåning var praktiskt taget alla positivt inställda. Så plötsligt satt jag där med tio remixer. När jag lyssnade igenom dem kände jag ”wow, alla är jävligt bra också”. Då fanns det ingen väg tillbaka. Projektet hade fått eget liv och jag bestämde mig för att släppa en självständig skiva istället.

The Great Corrupter bjuder på en stor musikalisk bredd och ett flertal spännande namn. Bland remixartisterna hittar man allt från EBM-legenderna Die Krupps, industrirockarna Godflesh, Rhys Fulber från Front Line Assembly och Stephan Groth från Apoptygma Berzerk till elektropoparna Technomancer/Angst Pop och dark ambient-artisten In Slaughter Natives.
– Min musiksmak har alltid varit bred, poängterar Mortiis. Skönt är det, för annars hade livet varit tråkigt. The Great Corrupter avspeglar, på sätt och vis, min egen musikaliska karriär. Jag började med black metal i bandet Emperor, fortsatte med dark ambient och mina senare skivor har dragit åt industrirockhållet. Remixerna innehåller element från alla de genrerna. Jag tycker verkligen att The Great Corrupter innehåller en intressant kombination artister. De flesta av dem är gamla bekanta som jag träffat under årens lopp, men några är också nya bekantskaper jag lärt känna under kompilationsarbetet.

Som aptitretare till albumet släpptes ”The Great Leap” i Godflesh-remix och ”Doppelgänger” i Die Krupps-remix.
– Det är inte nödvändigtvis de två remixerna jag tycker är bäst på skivan och de är kanske inte heller representativa för hur The Great Corrupter låter i stort, men det är två riktigt bra remixer från stora band, förklarar Mortiis. Så jag tycker att jag hittat en perfekt balans mellan spännande musik och välkända namn.

Att få sina låtar remixade är, enligt Mortiis, en både intressant och nervkittlande upplevelse. Man lämnar iväg ett originalverk som man jobbat mycket med och får tillbaka något helt annat.
– En låt kan alltid gå åt olika håll och remixartisterna har lyft fram andra element än de jag själv lagt vikt vid. De har kanske koncentrerat sig på en basgång eller rytm som gjort att låten fått ett nytt ansikte. Att ha någon som petar runt i ens hantverk kan kännas lite konstigt, men jag gillar verkligen alla remixerna på The Great Corrupter. Det är inte bara något jag säger, utan jag menar det till hundra procent. De är jävligt bra allihop, på sina egna sätt! Och skönt är det, för det hade känts jobbigt att behöva kritisera någon artist som jag har stor respekt för…

Mortiis är inte bara aktuell med The Great Corrupter, utan släppte nyligen ytterligare en skiva, den suggestiva The Unraveling Mind.
– Den är väldigt atmosfärisk och soundtrackinspirerad. Jag spelade in materialet till The Unraveling Mind redan 2006, men det kändes inte som rätt tidpunkt att släppa den då. Jag hade nämligen gett ut den industrirockiga skivan The Grudge strax dessförinnan och ville inte förvirra lyssnarna med ännu ett stilbyte. Två av låtarna på The Unraveling Mind har varit med i filmer, men annars har musiken bara legat och ”lagrats” de senaste tio åren. Nu bestämde jag mig dock för att släppa den. Så jag sa ”fan, jag trycker upp den i olika vinylfärger och ger ut den i strängt limiterad upplaga”. De första femtio exemplaren numrerade jag med mitt eget blod. En klassisk black-metal-grej, haha. Det kändes jävligt skönt att släppa en riktig undergroundprodukt igen! Lite som att hitta hem.

Med sina dramatiska syntstämningar kan The Unraveling Mind ses som en länk till Mortiis tidiga verk. Han började nämligen sin solokarriär med mörkt ambienta skivor som Ånden som gjorde opprør och The Stargate. Dessa var influerade av elektroniska pionjärer som Tangerine Dream och Vangelis.
– Vangelis är ett geni. Speciellt hans Columbus-soundtrack, 1492: Conquest of Paradise, har gjort ett jätteintryck på mig. Även Tangerine Dream har varit viktiga. Framförallt deras lite mer melodiska grejer, som Hyperborea, har inspirerat mig. Det var väldigt tråkigt att Edgar Froese dog häromåret. Men jag är glad att fick se dem innan det var försent. Per Aksel Lundgreen, Stephan Groth och jag åkte och tittade på Tangerine Dream i Köpenhamn för ett par år sedan. Det blev en rolig ”guttetur”, även om de inte spelade speciellt många av sina klassiska låtar. Per Aksel och jag gjorde förresten ytterligare en resa till Köpenhamn, för att titta på Kraftwerk, men det blev en mer tragikomisk historia. Per Aksel var oerhört laddad och pratade nonstop om hur fantastiska konserterna skulle bli. Men efter en bastant dansk frukost på någon sylta började hans mage ge mycket konstiga ljud ifrån sig. Han hade blivit matförgiftad. Istället för Kraftwerk blev det ”kraftig värk” och han fick tillbringa hela helgen på hotelltoaletten, haha. Ursäkta att jag flinar, för det var jättesynd om honom, men man kan lika gärna skratta som gråta åt antiklimaxet…

På tvåtusentalet lämnade Mortiis dock de suggestiva syntatmosfärerna bakom sig och började experimentera med tyngre tongångar.
– Stilbytet hade mycket att göra med att jag drabbades av en depression. Ibland romantiseras depressioner i gothvärlden, men man verkligen drabbas, så märker man snabbt att det inte är speciellt glamoröst. För mig var det handlingsförlamande och jag satt mest i en stol utan att orka arbeta. Jag började även känna mig skeptisk till allt jag gjort tidigare. Om jag skulle fortsätta med musiken, så kändes det nödvändigt att vända blad och testa något nytt. Då jag alltid fascinerats av coola frontmän, som David Bowie, Iggy Pop och Bruce Dickinson, bestämde jag mig för att börja använda min röst mer och uttrycka mig kraftfullare. Den naturliga utvecklingen blev crossover, eller ”muterad musik” som jag gärna kallar det, så jag hämtade inspiration från Ministry, Skinny Puppy och framförallt Nine Inch Nails geniala skiva The Fragile. Så här i efterhand känns det som att jag hittade rätt väg ut ur återvändsgränsen.

Mortiis har alltid varit en visuellt intressant artist. Under många år uppträdde han vitsminkad och iklädd krokig lösnäsa, spetsiga öron och svarta dreadlocks. Kombinationen av utmanande musik och spektakulära masker leder tankarna till både legendariska KISS och det moderna, svenska skräckrockfenomenet Ghost. Mycket riktigt visar sig Mortiis ha kopplingar till båda banden.
– KISS gjorde, precis som W.A.S.P och Alice Cooper, ett djupt intryck på mig när jag var tonåring! Framförallt deras smink och fantastiska utstyrslar fascinerade mig. Jag har respekt för Ghost också. Om de hade funnits på 80-talet, när jag växte upp, hade jag säkert varit en av deras största fans. Jag träffade förresten Ghost i New Orleans häromåret. De bjöd in mig till en horror theme park, som de hade hyrt över dagen, och vi hade en trevlig eftermiddag tillsammans. Självklart är det både kul och smickrande om de inspirerats av mig på något sätt.

Intressant nog har Mortiis ett speciellt förhållande till Sverige. Under ett par år bodde han nämligen i sommarmetropolen Halmstad.
– Jag flyttade dit för en tjejs skull, men det var ingen historia som slutade speciellt lyckligt. Däremot hade jag en hel del kul när jag bodde där. Det fanns en liten, men förvånansvärt bra alternativ scen i Halmstad på den tiden. Jag var bekant som ”den där norske metalkillen” och folk tyckte nog att jag var lite skum, haha. Men praktiskt taget alla var trevliga och jag har fortfarande många goda vänner i Halmstadstrakten. Så jag tog med mig en hel del gott därifrån. Men jag hoppas att jag slipper höra ”Sommartider” eller ”Flickorna på TV 2” fler gånger i det här livet…

Köp The Great Corrupter genom Mortiis Webstore och lyssna på ett par av remixerna via Bandcamp här.