LANY live på Kägelbanan

Los Angeles-trion LANY spelade på Kägelbanan och Zero var där.

Den lilla lokalen på Södermalm är, trots att det är en vanlig torsdag, fylld med hundratals fans av trion från Los Angeles, Kalifornien. På scenen står sångaren och gitarristen Paul Jason Klein, trummisen Jake Goss och till sist keyboardisten och gitarristen Les Priest. De levererar lite mer än en timme charmig synthpop med låtar som till exempel hiten ”ILYSB”, ”Current Location” och ”4EVER!”.

När bandet kliver upp på scenen jublar publiken högt. De inleder konserten med den ganska lugna men charmiga låten ”Yea, Babe, No Way”. Rökmaskinerna skapar en vit dimridå framför scenen och man kan bara urskilja bandmedlemmarnas konturer under de första låtarna.

Under konsertens gång håller fans upp skyltar med referenser till just låten ”Current Location” där de tackar LANY för att de är här – ”thank you for being our current location”. Klein crowdsurfar och bandet får rosor kastade på scenen – inte helt förvånande med tanke på att publiken framförallt består av tjejer i övre tonåren.

Det är en bra blandning av lite lugnare låtar, som till exempel ”Pink Skies” där publiken står och sakta svajar med armarna, och lite mer fartfyllda låtar, som ”Like You Lots” där de flesta istället står och hoppar framför scenen. De avslutar konserten med den lite mindre kända men trallvänliga låten ”It Was Love”.

LANY har tidigare släppt tre EP som de spelar låtar från – ”Kinda”, ”I Loved You.” och ”Make Out”. De spelar även två låtar, ”Good Girls” och ”The Breakup”, från sitt kommande självbetitlade debutalbum.

Jag hade kunnat önska att man fick se lite mer av både Goss och Priest, de känns mer som knappt synliga dekorationer i bakgrunden än likvärdiga bandmedlemmar som det är nu – man hör dem, men allt visuellt fokus ligger på Klein. Jag hade även velat se lite mer individualitet från dem – de levererar kärlekslåt efter kärlekslåt och känns ibland mest som The 1975-ripoffs. Men det finns värre saker än att låta som The 1975. Sammanfattningsvis var det en bra konsert, men bara en i mängden av alla ”ganska bra” konserter. Om de hittar ett lite mer originellt sound eller jobbar på sitt uppträdande kan jag definitivt tänka mig att se dem igen.