Regulus – Quadralith

Stonergänget Regulus kommer från Sheffield, och Quadralith är uppföljaren till ep:n bandet släppte hösten 2015. Detta är också engelsmännens internationella fullängdsdebut och inledande ”Dominion” är första singelsläpp från skivan. 

Regulus är inget nyskapande band och stonergenren känns aningen mättad sedan starten under tidigt 90-tal. Det är inte många band som lyckas få stuket att kännas fräscht eller intressant längre, och den mesta stoner som kommer idag är förlegad redan innan plattan landar i skivbutiken. Regulus klarar sig dock rätt bra bland den digra skaran av konkurrenter. Delvis för att bandet har ett rejält fett sound och bra tyngd, inte minst i sina boogiepartier, då de påminner om saligt insomnade Cathedral. Delvis för att skivan innehåller ett knippe rätt så minnesvärda låtar, samt för att man emellanåt lyckas klämma ur sig en del läckra riff och elaka gitarrtoner. Höjdpunkterna bland de tio låtar Quadralith innehåller tycker jag främst är ”The dream reaper”, doomtungt riffiga ”Poor man´s grave”, funkbaserade ”Seven tales told” och fläskboogien som drabbar lyssnaren i ”Last chance to die young”, samt förstås nyss nämnda singelsläpp. Sedan vore det trevligt om grabbarna jobbade mer med melodier a´ la ”Heart of stone”, men det kanske kommer framöver? Regulus är trots allt ett relativt nybakad band, så de har tid på sig att utvecklas, utforska och experimentera. Det sistnämnda skulle kunna göra den musikaliska upplevelsen mer spännande framöver, beroende på vart det skulle leda. Idag är i alla fall gruppens traditionella stoner väl värd att lyssna till, så länge man inte förväntar sig några sensationer eller bländande nyhetsinslag.