Algesten – Algesten

Ni som minns och gillar Isolation Years bör höra upp extra noga. Bakom märkliga namnet Algesten döljer sig nämligen Umeå-sonen Jakob Nyström, som tidigare sjöng i nämnda band. Algesten är dessutom Algestens debutalbum som soloartist.

Melodisk pop, fin sångröst, engelska texter, låtar genomsyrade av vemod och skönhet, ja, ni fattar. Det här är hjärtlig pop, mjuk musik för eftertänksamma drömmare och romantiker. Låtarna är dock väldigt direkta och tydliga. Merparten av dem sätter sig tämligen omgående och när ni väl fått grepp om dem – efter en eller ett par lyssningar – finns där ingenting nytt att upptäcka… tyvärr kanske. I längden brukar jag uppskatta plattor vars låtar har en tendens att växa och överraska, även efter de initiala genomlyssningarna, men det du hör här är vad du får. Här finns inga kniviga gåtor, inga konstigheter som tonar upp med tiden eller musikaliska excesser som tar tid att ta till sig. Men det är okay, helt okay t.o.m. i det här fallet. Låtarna är lika nakna och rakt på sak som en popplatta från tidigt 60-tal (men musiken låter minst 15 år äldre än så), och höjdpunkter som ”Never leaving”, ”Holding on” och ”I flew”, för att ta några exempel från skivans inledande spår, torde glädje de flesta som tycker om lugn, mjuk pop med vemodig slagsida. På skivan medverkar musiker från Isolation Years och Deportees. Det sistnämnda bandet har Nyström turnerat med, och Isolation Years gav ut sin senaste skiva 2007. Algestens andra band, Two White gav ut sin senaste 2009, och förutom dessa konstellationer är artisten fast medlem i Annika Norlins Säkert! Bland skivans tio låtar finns många pärlor, men en vill jag speciellt uppmärksamma, nämligen den episkt avslutande ”Open wound” som inte bara är plattans längsta låt, utan också dess mest självlysande krona. Den lär jag aldrig tröttna på.